Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Bolsjevikpartiet under perioden för den socialistiska Oktoberrevolutionens förberedelse och genomförande. (April 1917—1918) - 1. Situationen i landet efter februarirevolutionen. Partiets utträde ur illegaliteten och övergång till öppet politiskt arbete. Lenins ankomst till Petrograd. Lenins aprilteser. Partiets inriktning på övergång till den socialistiska revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bittring upprepade det bekanta ryska ordspråket: "Pepparroten
är inte sötare än rädisan".
Det var klart att arbetarna inte skulle tillåta monarkins
återupprättande.
Samtidigt som arbetarna och bönderna, då de genomfört
revolutionen och gjutit sitt blod, väntade att kriget skulle inställas,
strävade att få bröd och jord och krävde energiska åtgärder i
kampen mot förfallet, förblev Provisoriska regeringen döv för
dessa folkets livsviktiga krav. Denna regering, som bestod
av kapitalisternas och godsägarnas mest bemärkta
representanter, hade inte ens en tanke på att tillfredsställa böndernas fordran
på att jorden skulle överlämnas åt dem. Den kunde inte ens ge
de arbetande bröd, ty för att göra detta måste den göra intrång
på de stora spannmålshandlarnas intressen, måste den med alla
medel ta spannmål av godsägarna, av kulakerna, och det kunde
regeringen inte förmå sig till, emedan den själv var knuten vid
dessa klassers intressen. Inte heller kunde den skänka fred.
Förbunden med de engelsk-franska imperialisterna som den var,
tänkte Provisoriska regeringen inte alls på att upphöra med kriget,
den bemödade sig tvärtom att utnyttja revolutionen till ett
aktivare deltagande i det imperialistiska kriget från Rysslands sida,
till att förverkliga sina imperialistiska avsikter ifråga om
annexion av Konstantinopel och sunden samt ifråga om annexion
av Galizien.
Det blev klart, att folkmassornas godtrogna förhållande till
Provisoriska regeringens politik måste få ett snart slut.
Det var klart, att dubbelväldet, som uppstått efter
februarirevolutionen, inte skulle kunna hålla sig länge, ty händelsernas gång
krävde att makten skulle vara koncentrerad någonstädes på ett
ställe: antingen i Provisoriska regeringens konseljsal eller i
händerna på Sovjeterna.
Mensjevikernas och socialistrevolutionärernas
kompromisspolitik vann visserligen ännu understöd bland folkmassorna. Det
fanns fortfarande inte så få arbetare och ändå flera soldater och
bönder, som trodde att "snart kommer Konstituerande försam-
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
