Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Bolsjevikernas parti under arbetarrörelsens uppgångsår före det första imperialistiska kriget. (1912—1914) - 3. Bolsjevikernas seger i de legala organisationerna. Den revolutionära rörelsens fortsatta tillväxt. Inför det imperialistiska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreningsstyrelse i Petersburg: på ett möte av 3.000 metallarbetare
var det knappast 150 man, som röstade för likvidatorerna.
Detsamma bör sägas om en sådan legal organisation som den
socialdemokratiska fraktionen i fjärde Riksduman. Ehuru
men-sjevikerna hade 7 deputerade, medan bolsjevikerna hade 6,
representerade den mensjevikiska sjumannagruppen, som i huvudsak
valts från kretsar med annan befolkning än arbetare, knappast
en femtedel av arbetarklassen, medan den bolsjevikiska
sexmanna-gruppen, som valts i landets viktigaste industricentra
(Petersburg, Moskva, Ivanovo-Vosnesensk, Kostroma, Jekaterinoslav,
Charkov), representerade över fyra femtedelar av landets
arbetarklass. Arbetarna betraktade sexmannagruppens medlemmar
(Badajev, Petrovskij o. a.), däremot inte sjumannagruppens, som
sina deputerade.
Bolsjevikerna lyckades erövra de legala organisationerna,
emedan de — trots tsarismens rasande förföljelser samt
likvidatorer-nas och trotskisternas vidriga hetskampanj — förmådde bevara
det illegala partiet och upprätthålla en fast disciplin i sina led,
ståndaktigt försvarade arbetarklassens intressen, var nära
förbundna med massorna och förde en oförsonlig kamp mot
arbetarrörelsens fiender.
Sålunda fortgick bolsjevikernas seger och mensjevikernas
nederlag i de legala organisationerna längs hela linjen. Såväl ifråga
om agitationen från dumatribunen som också ifråga om
arbetarpressen och andra legala organisationer trängdes mensjevikerna
i bakgrunden. Famnad av den revolutionära rörelsen, slöt
arbetarklassen resolut upp kring bolsjevikerna och sköt mensjevikerna åt
sidan.
Till råga på allt gjorde mensjevikerna bankrutt i den nationella
frågan. Den revolutionära rörelsen i Rysslands gränsområden
krävde ett klart program i den nationella frågan. Men
mensjevikerna visade sig inte ha något program alls, ifall man bortser
från Bunds "kulturella autonomi", som inte kunde tillfredsställa
någon. Endast bolsjevikerna hade ett marxistiskt program i den
nationella frågan, vilket utretts i kamrat Stalins artikel "Marxis-
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
