Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Mensjevikerna och bolsjevikerna under den stolypinska reaktionens period. Bolsjevikerna formerar sig i ett självständigt marxistiskt parti. (1908—1912) - 2. Om den dialektiska och historiska materialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lutionärt krav, ty den borgerliga republiken betydde då ett steg
framåt. Kravet på en borgerligt-demokratisk republik är för våra
nuvarande förhållanden i Sovjetunionen ett meningslöst och
kontrarevolutionärt krav, ty den borgerliga republiken vore ett steg
bakåt i jämförelse med Sovjetrepubliken.
Allt är beroende av betingelserna, rummet och tiden.
Det är klart att utan en sådan historisk inställning till
samhällsföreteelserna kan historievetenskapen omöjligt existera och
utvecklas, ty endast en sådan inställning räddar den historiska
vetenskapen från att förvandlas till ett kaos av tillfälligheter och en
samling av de mest dåraktiga fel.
Vidare. Om världen befinner sig i oavbruten rörelse och
utveckling, om det gamlas bortdöende och det nyas framväxande är
utvecklingens lag, så är det klart, att det inte längre finnes
någon "orubblig" samhällsordning, inga "eviga principer" för
privatäganderätten och utsugningen, inga "eviga idéer" om
böndernas underordnande under godsägarna, arbetarnas under
kapitalisterna.
Således kan det kapitalistiska systemet ersättas med det
socialistiska systemet, alldeles som det kapitalistiska systemet på sin
tid ersatte det feodala systemet.
Således bör man inte orientera sig på de samhällsskikt, som
inte längre befinner sig i utveckling, även om de för närvarande
representerar den övervägande kraften, utan på de skikt, som
befinner sig i utveckling, som har framtiden för sig, även om de i
nuvarande stund inte representerar den övervägande kraften.
På förra seklets åttiotal, under den epok då marxisternas kamp
mot "de folkliga" pågick, utgjorde proletariatet i Ryssland en
obetydlig minoritet i jämförelse med de enskilda bönderna, vilka
bildade den väldiga majoriteten av befolkningen. Men
proletariatet utvecklades som klass, medan bönderna som klass befann sig
i upplösning. Och just därför att proletariatet som klass befann
sig i utveckling, orienterade sig marxisterna på proletariatet. Och
de tog inte fel, ty proletariatet växte sedan som bekant från en
obetydlig kraft till en förstarangs historisk och politisk kraft.
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
