Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Mensjevikerna och bolsjevikerna under den stolypinska reaktionens period. Bolsjevikerna formerar sig i ett självständigt marxistiskt parti. (1908—1912) - 1. Stolypinreaktionen. Upplösningen bland de intellektuellas oppositionsskikt. Förfallstendenser. En del av de intellektuella i partiet övergår till marxismens fiendeläger. Försöken att revidera marxismens teori. Lenins avräkning med revisionisterna i sin bok ”Materialism och empiriokriticism” samt försvaret av det marxistiska partiets teoretiska grundvalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig ur affären genom att skriva ett par obetydliga artiklar i
kritisk kåseristil och sedan försvinna från scenen.
Det var Lenin som fullgjorde denna uppgift i sin berömda bok
"Materialism och empiriokriticism", vilken utkom år 1909.
"På mindre än ett halvt år — skrev Lenin i denna bok i—
har utkommit fyra böcker, vilka i huvudsak och nästan helt
ägnats åt angrepp mot den dialektiska materialismen. Hit hör
främst ’Korta uppsatser om (? borde heta: mot) marxismens
filosofi’, S:t Petersburg, 1908, en samling artiklar av Basarov,
Bogdanov, Lunatjarskij, Berman, Gelfond, Jusjkevitj och
Suvo-rov; vidare böckerna: Jusjkevitj: ’Materialism och kritisk
realism’, Berman: ’Dialektiken i den moderna kunskapsteorins ljus’,
Valentinov: ’Marxismens filosofiska konstruktioner’... Alla
dessa personer, som — trots skarpa differenser i politiska
åsikter — är förenade genom fiendskapen mot den dialektiska
materialismen gör samtidigt anspråk på att vara marxister i
filosofin! Engels’ dialektik är ’mystik’ — säger Berman, Engels’
åsikter är ’föråldrade’ — framkastar Basarov i förbifarten som
något självklart — materialismen visar sig vara vederlagd av
våra djärva krigare, vilka stolt åberopar sig på den ’moderna
kunskapsteorin’, på den ’nyaste filosofin’ (eller den ’nyaste
po-sitivismen’), på ’den moderna naturvetenskapens filosofi’ eller
till och med på ’det XX århundradets naturvetenskaps
filosofi’." (Lenin, Saml. verk, b. XHI, s. 11.)
I sitt svar till Lunatjarskij, som till försvar för sina vänner —
revisionisterna inom filosofin — sade: "måhända tar vi fel, men
vi söker" — skrev Lenin:
"Vad mig beträffar, så är jag också en ’sökare’ inom filosofin.
Nämligen: i de föreliggande anteckningarna (det är fråga om
boken: ’Materialism och empiriokriticism’ — Red.) har jag
ställt mig uppgiften att försöka finna ut, på vad de personer
vrickat sig, som under marxismens skylt serverar någonting
så otroligt tilltrasslat, förvirrat och reaktionärt."
(Sammastädes, s. 12.)
I verkligheten gick Lenins bok likväl långt utöver ramen för
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
