Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Mensjevikerna och bolsjevikerna under den stolypinska reaktionens period. Bolsjevikerna formerar sig i ett självständigt marxistiskt parti. (1908—1912) - 1. Stolypinreaktionen. Upplösningen bland de intellektuellas oppositionsskikt. Förfallstendenser. En del av de intellektuella i partiet övergår till marxismens fiendeläger. Försöken att revidera marxismens teori. Lenins avräkning med revisionisterna i sin bok ”Materialism och empiriokriticism” samt försvaret av det marxistiska partiets teoretiska grundvalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des. Sammanstötningar mellan bönderna och de utskiftade
kula-kerna började förekomma.
Samtidigt började bönderna inse, att de inte skulle komma att
få någon godsägarjord, så länge tsarregeringen och
kadettgods-ägarnas Riksduma existerade.
Under de år, då utskiftandet till självägande jordbruk ökade
(1907—1909), avtog till en början bonderörelsen, men snart —
1910—1911 och senare — tilltog den alltmera och riktade sig
mot godsägarna och de utskiftade kulakerna på basis av
sammanstötningarna mellan byalagens medlemmar och utskiftesbönderna.
Även inom industrin försiggick betydande förändringar efter
revolutionen. Industrins koncentration ökade betydligt, det vill
säga att industrin utvecklades till allt större företag och förenades
i händerna på allt mäktigare kapitalistiska grupper. Redan före
revolutionen 1905 hade kapitalisterna börjat sammansluta sig i
förbund för att höja priserna på varorna inom landet samt lägga
den extraprofit de vunnit till fonden för exportens stimulerande,
så att det skulle bli möjligt att till ett lågt pris kasta ut varor på
utlandsmarknaden och erövra marknader i utlandet. Sådana
förbund, sådana kapitalistsammanslutningar (monopol) kallades
truster och syndikat. Efter revolutionen ökade antalet
kapitalistiska truster och syndikat ännu mera. Likaså ökade antalet
storbanker och deras roll i industrin växte. Tillströmningen av
utländskt kapital till Ryssland tilltog.
Således blev kapitalismen i Ryssland allt mera en
monopolis-tisk, imperialistisk kapitalism.
Efter några års stagnation inträdde åter livaktighet i industrin:
utvinningen av kol, metall och olja samt produktionen av
textilvaror och socker ökades. Spannmålsexporten till utlandet steg
kraftigt.
Ehuru Ryssland vid denna tid i viss mån tog ett steg framåt i
industrin, var det fortfarande ett efterblivet land i jämförelse med
Västeuropa samt avhängigt av utländska kapitalister. I Ryssland
hade ännu inte upprättats någon produktion av arbets- och andra
maskiner — dessa infördes från utlandet. Det fanns inte heller
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
