Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mensjevikerna och bolsjevikerna under det rysk-japanska krigets och den första ryska revolutionens period (1906—1907) - 3. De taktiska meningsskiljaktigheterna mellan bolsjevikerna och mensjevikerna. Partiets tredje kongress. Lenins bok ”Socialdemokratins två taktiska linjer i den demokratiska revolutionen”. Det marxistiska partiets taktiska grundvalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kongressen stämplade mensjevikerna som en "del av partiet,
vilken avskilt sig" samt övergick till dagordningen, till att
utarbeta partiets taktik.
Samtidigt med kongressen samlades i Genève mensjevikernas
konferens.
"Två kongresser — två partier" — så karakteriserade Lenin
läget.
Såväl kongressen som konferensen behandlade i själva verket
samma taktiska frågor, men de beslut som fattades i dessa frågor,
var av direkt motsatt karaktär. De två olika raderna av
resolutioner, vilka antogs på kongressen och på konferensen, blottade
hela djupet i de taktiska meningsskiljaktigheterna mellan tredje
partikongressen och mensjevikernas konferens, mellan
bolsjevikerna och mensjevikerna.
Låt oss betrakta huvudpunkterna i dessa
meningsskiljaktigheter.
Tredje partikongressens taktiska linje. Kongressen ansåg, att
ehuru den pågående revolutionen har en borgerligt-demokratisk
karaktär, ehuru den på innevarande tidpunkt inte kan lämna
ramen för det som är möjligt under kapitalismen, så är främst
proletariatet intresserat av dess fullständiga seger, ty denna
revolutions seger skulle ge proletariatet möjlighet att organisera sig,
att höja sig politiskt, vinna erfarenhet och vana i att leda de
arbetande massorna politiskt samt övergå från den borgerliga
revolutionen till den socialistiska.
Proletariatets taktik, som räknade med fullständig seger för
den borgerligt-demokratiska revolutionen, kan vinna understöd
endast av bönderna, emedan dessa ej kan göra upp räkningen med
godsägarna och få godsägarnas jord utan en fullständig seger för
revolutionen. Bönderna är därför proletariatets naturliga
bundsförvant.
Den liberala bourgeoisin är ej intresserad av denna revolutions
fullständiga seger, emedan den behöver den tsaristiska makten
som en knutpiska mot arbetarna och bönderna, vilka den fruktar
mest av allt — och den kommer att försöka bevara tsarmakten
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
