Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rysslands Socialdemokratiska Arbetarpartis bildande. Uppkomsten av bolsjevikernas och mensjevikernas fraktioner inom partiet. (1901—1904) - 2. Den leninska planen för det marxistiska partiets uppbyggande. ”Ekonomisternas” opportunism. ”Iskras” kamp för den leninska planen. Lenins bok ”Vad bör göras?” Det marxistiska partiets ideologiska grundvalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiska organisationerna plötsligt strömmade in hela massor av
revolutionär ungdom från de intellektuellas kretsar, vilka var svaga
i teorin, oerfarna i organisatoriskt och politiskt avseende och
endast hade en dimmig, till största delen oriktig föreställning om
marxismen, som de hämtat ur de "legala marxisternas"
opportunistiska skriverier, av vilka pressen överflödade. Denna
omständighet ledde till att de marxistiska organisationernas teoretiska
och politiska nivå sjönk, att "legala marxistiska" opportunistiska
stämningar trängde in i dessa samt att den ideologiska
söndringen, det politiska vacklandet och det organisatoriska virrvarret
ökade.
Arbetarrörelsens växande uppsving och revolutionens
uppenbara annalkande krävde bildandet av ett arbetarklassens enhetliga,
centraliserade parti, som var i stånd att leda den revolutionära
rörelsen. Men de lokala partiorganens, de lokala kommittéernas,
gruppernas och cirklarnas tillstånd var så bedrövligt och deras
organisatoriska avskildhet från varandra och deras ideologiska
divergenser så stora, att uppgiften att bilda ett sådant parti
erbjöd otroliga svårigheter.
Svårigheterna bestod inte endast i att partiet måste byggas upp
under elden av tsarismens grymma förföljelser, genom vilka de
bästa partiarbetarna ofta rycktes bort ur organisationernas led
och sändes i förvisning, i fängelse eller till straffarbete.
Svårigheterna bestod dessutom i att en betydande del av
lokalkommittéerna och deras partiarbetare inte ville veta av någonting annat än
deras eget lokalt begränsade praktiska arbete, att de inte förstod
det skadliga i att partiet saknade organisatorisk och ideologisk
enhet, att de vant sig vid partiets splittring, vid det ideologiska
virrvarret i partiet samt ansåg, att man kunde reda sig utan ett
enhetligt centraliserat parti.
För att skapa ett centraliserat parti måste man övervinna denna
efterblivenhet, denna tröghet och trångsynta prakticism hos de
lokala organen.
Men det var inte allt. Det fanns inom partiet en tämligen
talrik grupp av personer, som hade sina egna tidningar, "Rabotjaja
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
