Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kampen för att skapa ett socialdemokratiskt arbetarparti i Ryssland. (1883—1901) - 1. Livegenskapens upphävande och industrikapitalismens utveckling i Ryssland. Det moderna industriproletariatets uppkomst. Arbetarrörelsens första steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan livegenskapen upphävts var bönderna tvungna att på de
mest betungande villkor arrendera jord av godsägarna. Utom
kontanta arrendeavgifter tvang godsägaren ej sällan bönderna att
utan lön och med egna redskap och hästar bruka en viss del av
godsägarens jord. Detta kallades "avtjänande" eller
"dagsverksskyldighet". Oftast var bonden tvungen att för den arrenderade
jorden avlämna hälften av sin skörd in natura till godsägaren.
Detta kallades "hälftenbruk".
På så sätt förblev läget ungefär detsamma som under
livegenskapen, bara med den skillnaden att bonden nu personligen var
fri, att man inte kunde sälja eller köpa honom som ett föremål.
Godsägarna pressade medelst olika rof farmedel (arrende,
böter) den sista musten ur det efterblivna bondehushållet. På
grund av godsägarnas förtryck kunde den stora massan av
bönderna inte förbättra sitt jordbruk. Detta var orsaken till
lantbrukets ytterliga efterblivenhet i det förrevolutionära Ryssland,
varav följde täta missväxter och hungerår.
Kvarlevorna av den feodala hushållningen, de oerhörda
pålagorna och friköpsavgifterna åt godsägarna, vilka ofta översteg
bondehushållets inkomster, ledde till att bondemassorna
ruinerades och utarmades samt tvingade bönderna att lämna hembyn
och söka sig arbetsförtjänst. De gick till fabrikerna och
verkstäderna. Fabriksägarna erhöll billig arbetskraft.
Arbetarna och bönderna hade över sig en hel armé av
landsfogdar, fiskaler, gendarmer, poliskonstaplar och lantpoliser, som
skyddade tsaren, kapitalisterna och godsägarna mot de arbetande,
mot de utsugna. Ända till 1903 upprätthölls husagan. Ehuru
livegenskapen var upphävd, måste bönderna slita spö för den
ringaste förseelse eller för att de inte betalt pålagorna. Arbetarna
piskades av polisen och kosackerna, särskilt under strejkerna, när
arbetarna nedlade arbetet, därför att de inte längre kunde uthärda
fabriksägarnas trakasserier. Arbetarna och bönderna hade inga
som helst politiska rättigheter i det tsaristiska Ryssland. Det
tsaristiska självhärskardömet var folkets värsta fiende.
Tsarryssland var ett folkens fängelse. Tsarrysslands talrika
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
