- Project Runeberg -  La veranda. Valda feuilletoner i alla arter /
12

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ole Bull

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

De tröstade sig ined att detta var en gammal
erkänd egenhet hos Ole Bull, att långa tider låta fiolen
helt och hållet hvila och derpå plötsligen gripa den
med hela sin djerfva kraft och med oförminskadt
mästerskap, fritagen från vanliga spelmäns öde att hvad
man kallar „ligga af sig46. Man fann dessutom
visserligen, att i närheten af en förestående début denna
tillbakadragenhet kunde ha en viss ursäkt för sig. Men
imedlertid, en dålig tröst var det.

Ändtligen kom den länge väntade konserten. Ni
erinrar er måhända sjelf, huru Ladugårdslandskyrkan,
uppfylld af åhörare, genljudade af de mest frenetiska
bifallsyttringar, huru den unga konstnären lika mycket
hänförde publiken — jag minns, hur man skref derom
i bladen — genom det „djupa och romantiska i sin
fiolsång^, som öfverraskade genom det 5,originella,
oerhörda, djerfva, fantastiska i hela sin bravurskola“, huru
det vida templet „andäktigt och mystiskt bäfvade vid
dessa sällsamt och nervöst vibrerande melodier, dessa
melankoliskt suckande eller ömt kuttrande satser,
utförda i breda och oändliga stråkdrag^, eller „entusiastiskt
rungade vid det tre- och fyra-dubbla ackordspelets
mägtigt brusande harmonier, dessa skummande
kro-matiska fjällströmmar, dessa öfver hvarandra kaotiskt,
men storartadt störtande tonlaviner^. Ole Bulls triumf
var fullkomlig; han hade gjort „fanatismoa.

Qvartettvarelserna hade naturligtvis med spända
öron uppfångat hvarenda 64dels not af denna alldeles
egendomliga musik, som i intet afseende lät sig intvinga
i det gamla klassiska systemet och de erkända
formerna, — det är sannt, — men som imedlertid utöfvade
på alla ett så underbart herravälde. Denna gången
läto de sig också, bon gré, mal gré, hänrifvas af
strömmen och begingo den inkonseqvensen att låta den gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:46:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzver/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free