Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Ridåen faller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
och annat låter sig hos Reuterholm bedömmas från
mycket olika sidor; hans ytterliga hätskhet mot Gustaf
d. 3dje, liksom hans sednaste hållning mot Carl d. 13de
äro sådana fläckar på hans karakter, som trots allt
— det är sannt — icke lätt skola kunna aftvås, men
många andra yttringar af hans skaplynne äro onekligen
af det slag, att dommen om dem skall ut^illa helt
olika, antingen de ses isolerade eller i sammanhang
med tidsförhållandena. Det är ett lika stort, som
allmänt förekommande fel hos historiska författare, att
de anlägga sin tids måttstock på flydda tiders
karak-terer eller fenomener; i fall vi äfven för vår del hafva
i detta afseende försyndat oss, är det mot vår vilja
och vår föresats och vi tveka icke att sjelfva bestraffa
oss derför i det vi erinra om våra ord i Inledningen
till detta arbete: Reuterholm var en wson af sin
epok" och i det vi här till slut vilja uttryckligt hafva
accentuerat, att mycket hos denna man var tidens,
var de karakteristiska förhållandens, i och under hvilka
han fostrades upp, och de särskilda omständigheters,
under hvilka han utvecklade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
