Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Otium philosophicum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IY.
OTIUM PHILOSOPHICUM.
Med sitt blödiga sinne och sin, i det hela taget, mera
bokliga, än ridderliga uppfostran, var Reuterholm föga
passande för krigarens yrke och han insåg det sjelf
temligen snart. Han trädde nemligen redan straxt efter
hemkomsten från sin ryska resa, år 1777, åter ut ur
militär tjensten, (han hade som fänrik stått vid
Vest-manlands Infanteri,) och mottog i stället en plats som
tjenstgörande hofjunkare hos konungen, — han nedlät
sig härtill, skulle han måhända sjelf sagt; — han blef
samma år ledamot af Öfre Borgrätten och det följande
året 1778, vid Gustaf Adolfs födsel, öfverflyttad som
kammarherre på drottningens hofstat.
En kammarherre, äfven om han är „tjenstgörandea,
är icke gerna öfver höfvan sysselsatt och dagens börda
hvilar icke tungt på honom. Reuterholm befann sig
sig alltså nu i en ställning, der han egde tillräcklig
tid till att egna sig åt sina studier och utveckla sin
inre menniska. Olyckan ville att riktningen redan för
längesedan var gifven åt ett temligen rasande håll.
Vi skola se hur mysticismen snart tog alldeles
öfver-hand öfver denna af naturen för grubbel och
en-störig kontemplation benägna karakter och hurusom
den smula „filosofiu, han medbragt i lifvet från sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
