- Project Runeberg -  Reuterholm efter hans egna memoirer /
38

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Reuterholms ungdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

^drägligare44 namn, då han ändtligen, himlen vare
prisad ! blef uppkallad efter „den störste af Sverges
konungar44.

Då han blott var 1 år gammal, 1757, var han nära
att duka under för en barnsjukdom, men som han var
jämnad att smaka mycket af verldens bitterhet, tillät
försynen ännu icke denna lilla låga att släckas44. Det
följande året inträffade den redan ofvan omnämnda stora
eldsvådan på Svidja, då han „under goda englars vård
sof roligt i sin vagga midt i sjelfva dödens och olyckans
famn44 („Ma§. händ.44) och då fadern endast med stor
nöd räddade honom undan lågorna, förmedelst att hoppa
genom fönstret, — „sal. far mistade vid detta språng
sin ena toffel44. I uppsatsen af 1780 beskrifver
Reuterholm detta i en högre stil: ?,En enda pust återstod
knapt för detta bröst, mitt nyss tända lif troddes redan
hafva blifvit lågornas rof, när Allmagten underligen
räddade detsamma och bevisade såmedelst, huru
oförmögna elementerna äro att ända ett lif, som till flera
öden i verlden blifvit ämnade. Och huru skulle väl
någonting skapadt i förtid kunna utsläckas, en lampa,
den skaparen sjelf upptändt? Han har ju åt hvar och
en gifvit dess vissa mått olja, hvilken både i vatten
och eld måste brinna till botten44. Beskrifningen af
sjelfva eldsvådan fortgår i samma något patetiska ton,
blir efterhand fullt akademisk och antager den episka
presensformen: „de kringstående tro sig se min far för
sista gången, — han tränger sig in i det af rök
uppfyllda rummet, men är knappast inkommen, då det
brinnande tak-laget nedfaller och gör honom utgången
omöjlig, — han har dock redan glömt sin egen fara,
all hans omtanka är numera vänd på det späda lifvets
bevarande, hvilket han genom fönstret lemnar åt det
nedanför stående folket, och sjelf hinner han med plats att,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:45:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzreu/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free