Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uJeg vilde alting gjerne ret benävne,
ej kalde dunster kunster, kjerne skal,
men kan det ej, thi alt i tidens gryder
vildt sammenblandet gjärer, koger, syder.
Ja tiden gjärer, og vi alle gjäre!
det er en sätning, som kan stoles på.
En gör det glad, en lod det gjerne väre, —
men alle gjäre med, fordi de må.”
skalden hoppas dock att sedan denna gäsning fått^ tid
att afsätta sitt grums,
ttskal livets bäger räkke ädel näring
med klare perler, duflende og fin.”
Tills vidare tager han ögonblicket sådant det är, och
ömsom bestraffar med en hvass satir dess många
öfver-drifter och lyten, ömsom med patriotisk lyftning manar
de ädlare krafterna till mod och framskridt. På den
ena sidan tuktar han “de vise män af hvile” och
de hemliga aristokrater; man säger att de icke finnas
här, •— utropar han, — men en klok jägare jagar
äfven efter späda spår, för att utrota skadedjuret förrän
ynglet växer och kloen blir stor;
“det Fremmede kan sig klimatisere,
det se vi jo i Kolera med mere”.
På den andra sidan skakar han “med dröje puf’ ur
sömnen en viss högmodig fraktion af hans samtidiga, som
“i sitt ostronpansar snarkar på gamla lagrar” och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
