Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■m
korthet den Varma mot lagning vi rolit i Köpenhamn, huru
Nordens söner der slöto hvarandra i broderlig famn, buru
deras hjertan derunder slogo som ett enda. Vi’m9 fortfor
han, på väggarne i denna festprydda sal sinnebilder af de
Kordiska folkens närmande till hvarandra. De äro herrliga
dessa sinnebilder, och då S med dem velat för oss försköna
denna fest, vill ock jag för Eder framställa en bild, Den
lir hvarken ny eller djupsinnig, den ar gammal och enkel,
men med ulliga fårgör står den målad i hvarje Skandihaviskt
bröst.
Förestallom oss trenne syskon» som förtroligt leka kring
björkarna vid sin moders hus. Allt är så lugnt och stilla
omkring dem, och modrens Öga hvilar med välbehag vid
deras lekar, och hulda Alfer skydda deras fot från falb Men
barndomens dagar fly sin kos, ungdomen kommer, det unga
biodet kokar öfver, friden, hjertats gode Balder, dör,
enigheten flyr och en Loke lägger sin kalla hand mellan deras
bröst De skiljas åt i fjerran länder, och liksom deras
hjertan äro splittrade börja redan deras tungomål att splittras.
Men naturen har en mäktig kraft. Barndomens förbleknade
bilder få nytt lif i deras sjal, de längta att återse hvarandra
jpå de fält * der de som bar« lekte tillsammans. De stamma
möte en dag, och se! de falla i hvarandras armar, rodnande,
«tt de så länge kunnat glömma hvarandra, men lofvande
hvar-andra trohet för det kommande. Vi fatta denna bild, och
måste glädja oss«, att de tre syskonfolken återfunnit
hvar-undra. Derpå uttryckte talaren vår tacksamhet till stadens
innevånare för det deltagande, hvarmed de omfattat vårt
företag, ett deltagande, som ej blott uttalat sig i den värme,
hvarmed de mottagit oss, och de tal, hvarmed de helsat oss,
utan till och med gestaltat sig i sinnebilder. Men bilden är
död? om icke saken bar lif.
Lefve derföre sak en> och alla, som omfatta densamma!
Den sista skålen föreslogs af Prosten A. A. Af« e Hus,
och lydde sålunda:
Älskade Landsman! Gästfrie Innevånare i denna stad! Hvarje
Igang jag så liar vid en landstigning ser omkring mig samlade desse
unge vikingar, dem «F roed så mycken hjertlighet i dag mottagit: på
Eder strand och nu undfägnen i Eder högtidssal, tycker jag mig vara
fen Æneas■, som förer krrng hafvet sill fosterlands heliga skatter. Vi
hafva nyss gästat i vara älsklige ättmäfis salar på Gefjons sköna Ö.
Den tycktes oss vara lycksalighetens $ och der kärlek och behag
blom-Il
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
