Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
krafter Ull att förebygga -ock undanrödja allt»-som bunde
8 Jo ran de inverka, oek att på allt sätt söka att befrämja och
befästa broderskapet mellan folken, hvarefter ban tillade,
att om de ville följa honom som deras ledare, så skulle ban
helga dem sitt hjertas varmaste tacksamhet. Sist nedkallade
ban Himlens välsignelse öfver de bortresande ynglingarne. —
De Norske Studenterna, som äfven önskat att taga del i
denna helsniug, hade gifvit Cand. Ploug det uppdrag, att
i deras namn framföra den. Han verkställde nu detta
uppdraga och förband dermed en hyllning från de Danske Sta- ’
den terna till den älskade Läraren.
Capellan Helweg framträdde härefter, och, vändande
sig till Prosten Å. A. Afzelius, hembar han, å sina
landsmäns vagnar * till honom uttrycket af deras högaktning. Han
prisade honom för den litmärkta verksamhet i nordisk anda»
som ban ådagalagt genom utgifvandet af Svenska Folkvisor
och andra arbeten i samma syftning, samt sist genom
Svenska Folkets Sagohäfder; icke mindre pris hade ban vidare
gjort sig förtjent af, då han nu, icke aktande på sin
framskridna ålder, med lifligt ynglingamod hade slutit sig till
Upsalastudenternas vikingafärd. Talaren slutade med att
utbringa ett lefve för den ungdomsglade åldrige, hvilketafaila
lifligt besvarades. Den sålunda hedrade uttalade derpå med
rörelse sin tacksamhet
Nu återstod intet annat, än att taga afsked. Det sista
glaset tömdes; men det var icke någon af dessa allmänt
jublande, elektriserande skålar, som i denna berättelse så ofta
blifvit skildrade; det var en skål från man till man, hvartill
kryddan var en tår, och talet en suck! —* Vi ordnade oss
i procession och tågade ut ifrån Studie-gaarden, ännu en
gång arm i arm med våra Danska vänner; vägen längs med
Folden togs nu äfven af oss, liksöm af Norrmännen några
timmar förut» Det var en tung vandring. Ju mera vi när^
made oss hamnen, desto talrikare blefvo de flockar af
menniskor, som åtföljde oss, desto tätare de massor, vi hade alt
genomtåga. Ändtligen stodo vi åter inom Ny-Toldbods
murar, på samma ställe, der vi for få dagar sedan första
gången beträdde Danmarks jord och helsades af dess söners jubeb
Klockan var omkring & på eftermiddagen: afresans timme
var slagen, tiden hastade, vänners bänder sökte hvarandra
med brådskande ifver, ännu en trofast handtryckning under
fåfänga försök att tillhakalränga de frambrytande tårarna,
Äunu en häftig och varm broderlig omfamning — kan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
