- Project Runeberg -  Berättelse om studenttågen till Lund och Köpenhamn sommaren 1845 /
88

(1846) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

Drottning-,’- suga ur hafvet, då vidgades tara bröst, då klarnade
himmelen, ocli ilet var, som om Midsommnrssolen gladde sig, då lion såg
så mycken ungdomsfröjd, så mycken kärlek, så mycket mod
triumfera på vågen. Men när vi sågo denna otaliga skara af Danas
söner ocb döttrar vanligt tillvinna oss från stranden, när vi sågo delta
lysande, och, det som för oss var ännu dyrbarare, detta värmande,
detta bjertliga mottagande, då blefvo vi förstummade, ocli det Tar
blott en tanke, som rörde s[g i rår själ. Denna test, tänkte vi,
måtte bäfva en djup, en belig betydelse.’.Ja-, Bröder, det var ej blott
för att se ocb njuta, som vi besökte Eder. Det var för att allt
fastarc ocb fastare tillknyta de b.t ud, som oss förena. Med »varje år
slår den Skandinaviska Idéen djupare rötter i de Nordiska folkens
Ii jertan. De börja lifligare känna behofvet af en gemensam framlid.
Oek år denna tanke ej blott »kön, utan äfven sann, så kan den icke
do; ty en sann idé fir ej lik ett stjernfall, som skimrar en stund,
ock försvinner, den är som polens stjerna: den vet ej af
nedergån-gen. Den är, som Marcclli rykte, enligt den Romerska skaldens ord:
VCrescit occullo valiil arhor acvo." Det är då herrligt, att verka kvar
ocb en i sin stad för den nordiska andans enhet, det är då herrligt
att samla strålar för en kommande ljusare dag. Ocb sattet, buru en
Akademisk ungdom bör verka för detta mål, det visade oss den
föregående Talaren i sitt oförgätliga tal på Gamla Upsala Tingsbög.
Han hänvisade oss till andlig verksamhet, ban uppmanade oss, att
medelst skrifter ocb journaler befordra ett fast samband mellan
hvarandra, och genom samma medel bana den idé, som lifvar oss, väg
till folkens hjertan.

Köpenhamns S-tudenteri Det är mig en glädje, att a
’dag offentligt bär få förkunna, att Upsala Studenter i denna
riktning verkat efter sin förmåga. Det Mr numera icke blott en ocb
annan af Edra herrliga Diktare, som vi känna, läsa ocb beundra. Hvar
sången klingar, byar vetenskapen forskar, der se vi Eder förtjenst.
Hvad sannt bär tänkes, kvad skönt bär diktas, hvad godt bär
verkas, dermed blifve vi alltmer och mer förtrogna. Och när så vi
kygg« P$-**kgemensamt altare för vetenskap och konst, så
samman-ilyttas ock våxa hjertan, våra sträfvanden, våra förhoppningar. I dag
är förhoppningarnas fest, en fest sådan som Norden aldrig sett
tillförne. Hvilket lif, s^m rör sig i denna skimrande sal, hvilken glädje,
*äl$!§#tt famna en verld, hvilket mod, färdigt on» det fordrades, att
gå motfEe«^verlctl De?t Jfr som om vi kände jäkten af en Engels
vingan Den gamle Hamasen trodde på en Genius, som föddes med
bonum, som log vid bans glädje, som gret vid bans tårar, som dog
med kouowu Det var en skön tro. Skandinavien bar också sin
skyddande Gen ms, en odödlig Genius. Det är bah, som nu nedstiger i
Tara hjertan^ sam jublar i vårs» sånger. Det är nur vi röna •anmn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:43:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/studenttag/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free