Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 Kapitlet. Vintern 1808—1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan förutses. Tills general Wachtmeister ankommer, skall befälet
föras. Vårdö, kl. ½ 10 f. m. d. 19 mars 1809.»
I sin brydsamma belägenhet grep nu Döbeln till en list. Han
afsände nämligen öfverste Schulzenheim som parlamentär med
ett bref till Knorring, för att framhålla hertigen-regentens
benägenhet att afsluta kriget, under villkor att inga ryska trupper
beträdde gamla Sveriges jord; att följande dag sändebud för
fredsunderhandlingar skulle anlända till Åland o. s. v. Allt uppdiktadt
för att vinna tid och förmå ryssarna vända tillbaka öfver hafvet!
Kulneff emottog parlamentären med välvillig artighet och
fordrade endast kvarter i Grislehamn för sina soldater, hvilka
voro uttröttade efter de utståndna ansträngningarna. Detta
beviljade Döbeln gärna. Den 19:e på kvällen intågade ryssarna i
nämnda ort, hvarifrån Kulneff rapporterade till sin chef, furst
Bagration: »Tacksägelse till Gud! Heder och ära åt ryska hären
på Sveriges kuster. Jag sjunger med trupperna i Grislehamn:
’Vi prisa dig o Gud!’ På hafvet är vägen mig öppen, och jag
stannar här, tills jag erhåller edra befallningar.»
Parlamenlären fortsatte emellertid resan, försedd med ett af
Kulneff utfärdadt pass, samt anlände till Åland, där han äfven af
Knorring höfligt emottogs. Det fröjdade Knorring att få en
förevändning för inställandet af taget till Sverige, hvilket af honom
från början ogillats, och ingående på Döbelns förslag, besvarade
han artigt dennes bref. Den obeveklige Araktschejeff hade redan
hunnit lämna krigsskådeplatsen. Till Barclay de Tolly och
Schuvaloff afsände Knorring omedelbart order, att de genast skulle
lämna Sverige, och äfven Kulneff erhöll en dylik befallning.
Den 20:e lämnade Kulneff Grislehamn och återvände till Åland.
Såsom bevis på sin fredliga sinnesstämning sände han till Döbeln
en underofficer och 86 soldater, tidigare tagna svenska krigsfångar.
Så långt var allt godt och väl, men Döbeln hade genom sin
i nödens stund tillgripna list råkat i en skef ställning. Enär han
ej var berättigad att inleda fredsunderhandlingar, blef han nu högst
illa berörd af sakernas utveckling. Hvad stod väl nu att göra?
Lyckligtvis passerade hans förra adjutant Lagerbring, nu befordrad
till öfverste, med ett officiellt meddelande om
regementsförändringen till kejsar Alexander. Döbeln anförtrodde sig åt Lagerbring,
hvilken lofvade att, så vidt möjligt, försöka ställa allt till rätta.
Då Lagerbring anlände till Knorring och ej medhade någon
fullmakt för inledning af fredsunderhandlingar, insåg den
sistnämnde att han blifvit förd bakom ljuset. Hans förra glädje
förbyttes nu i oro öfver den vrede detta steg antagligen skulle
framkalla hos kejsaren. Men Lagerbring fann sig och sökte lugna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
