Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 Kapitlet. Vintern 1808—1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor vikt måtte det väl vara, antog hvar och en. »Fulla af hopp
om fred eller pengar», skrifver ryttmästar Möllersvärd i sin
dagbok, »skyndade alla dit för att kunskapa, flata stodo vi där, då
öfverste Nyberg uppläste Hans Majest, nådiga skrifvelse, det
officerare under vintercampagnen kring Torneå ägde tillstånd bruka
opudrat hår. Den stackaren är galen blifven, tänkte jag i all
underdånighet för mig själf och så tänkte säkert mången med mig;
det enda roliga vid detta tillfälle var att se den redliga och
intressanta Öfverste Nybergs mine då han för oss uppläste denna
viktiga depeche. Om denna för fäderneslandet i allmänhet och armén
enskildt nyttiga författning är af H. M:t personligen utarbetad,
eller om vännen Michael förskottsvis gifvit detta dråpliga råd, vet
man icke.»[1]
Något senare utgaf konungen en annan föreskrift om »huru
Generaler, Stabsofficerare och den öfriga militären bör kläda sig
uppå de så kallade Andliga dagarna, vill säga Juhl, Påsk, Pingst,
Christihimmelsfärds, midsommar och Marie bebådelse dagar».
Äfven denna föreskrift sändes med kurir till Torneå och upplästes
därstädes högtidligt i början af februari för de bestörta krigarne,
medan desse knappt hade kläder för att emotstå den skarpa
nordiska vinterkylan och saknade all lifvets nödtorft. Om
förhållandena varit mindre tragiska, hade anförda bedröfliga,
dårhusmässiga föreskrift kunnat väcka löje; att effekten nu blef en annan
kan man lätt tänka sig. Hvar och en undrade i sitt stilla sinne
om Hans Majestät helt och hållet förlorat förståndet.
Med dylika bagateller sysselsatte sig emellertid Gustaf Adolf
och insåg ej i sin förblindelse huru hans regering med stormsteg
ledde landet till randen af en afgrund. I stället öppnades ögonen
allt mer hos hans undersåtar, och hvarje dag som gick, förde
konungen närmare hans fall. Med sin enda politiska
bundsförvant, England, hade konungen flera gånger varit nära att bryta,
och endast tack vare hans närmaste omgifnings lugnande
inflytande blef förbindelsen bibehållen.
Penningemedlen för krigets fortsättande hade tagit slut, och
enligt finanskommitténs betänkande beräknades utgifterna för 1809
års fälttåg till något öfver 26 miljoner riksdaler — en summa,
som öfverskred dubbla beloppet af rikets dåvarande rörelsekapital.
Hvad skulle man taga sig till? Konungen gaf befallning om en
krigsgärd, fem gånger större än bevillningen, ja större än många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
