- Project Runeberg -  Striden om Finland 1808-1809 /
247

(1909) [MARC] Author: Hugo Schulman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11 Kapitlet. Krigslyckan vänder sig.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vägknut numera fallit i fiendens händer, blef det nödvändigt att draga
sig längre norrut.

I betraktande häraf gaf fältmarskalken befallning om att alla
trupper vid Alavo, Ätsäri och Virdois skyndsamt skulle draga sig
till Kuortane. Den 22:a och 23:e skedde uppbrottet med sådan
hast, att en del bataljoner tillryggalade 75 km på 36 timmar.

För att bevaka vägen mot öster sändes öfverste G. Aminoff
med 2 bataljoner savolaksare, 1 bataljon karelska jägare och 2
kanoner till Mänkjärvi (på vägen till Lintulaks), och Åbo-läns
rusthållsbataljon afgick till Kauhajärvi, där en liten väg från Kauhava
slingrar sig fram österut. Längs sistnämnda väg kunde äfven
fienden möjligen framtränga och afskära Klingspors återtåg.
Aminoffs detachement minskades senare, så att endast karelarna
kvarblefvo under hans befäl. Det var äfven vid denna tid, som
Palmfelt emottog befallningen att tåga till Kuortane, men, som vi sett,
lyckades han ej komma fram.

Emellertid ryckte Kamenski utan hinder till Alavo, dit han
anlände den 25:e, och där han, för att invänta Erikssons afdelning,
dröjde intill den 31:a. Det var Kamenskis afsikt, att såvidt
möjligt här sammandraga sina styrkor för det påtänkta angreppet.

Vlastoff hade enligt den tidigare omnämnda befallningen
stannat i Lintulaks, bevakande v. Fieandts delachement. Från sin
styrka afsände han likväl öfverstelöjtnant Lukoff med ett
regemente infanteri samt en half skvadron kavalleri längs vägen till
Salmi. Till Alavo sammandrogo ryssarna inom kort en betydlig
styrka; enligt gjorda beräkningar uppgick densamma till 9,000
man, ehuru ryssarna uppgifva endast 7,000, hvaremot Klingspor
samtidigt här förfogade öfver något mer än 5,000 man.[1]

Då underrättelsen om Kamenskis rörelser anlände till
högkvarteret, befunno sig Klingspor och Adlercreutz i Lappo. Sin
vana trogen stannade den förstnämnde kvar i prästgården,
öfverlämnande äran och faran att strida emot flenden åt sin
generaladjutant. »Då fiendens attaque», skref Klingspor till konungen,
»tydligen gaf tillkänna, att det ej var någon demonstration, utan
en verklig föresats att forcera vår ställning, afreste Eders Kongl.
Maj:ts hos mig tjenstgörande General-Adjutant, General-Majoren
Adlercreutz, genast den 31 om aftonen till Kuortane, för att der
emottaga Befälet och derigera försvaret.» Adlercreutz däremot
hastade genom natten för att möta fienden och anlände till orten
några timmar förrän striden vidtog.


[1] Adlercreutz uppskattade sin egen styrka till endast 3,400 man och ryssarnas
till 7,200, men antagligen afsåg han endast de trupper, hvilka deltogo i själfva striden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:25:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stridfin/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free