Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6 Kapitlet. Svartholm och Sveaborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afslutas, innan svar från honom anländt. Den 17:e på morgonen
infann sig ryska ingeniörkaptenen Drenteln på Svartholm och
medförde fullmakt för öfverenskommelsens afslutande. Enligt denna
skulle fästningen öfverlämnas i det skick den befann sig, med
kanoner, magasin och förråd. Besättningen skulle, innan den
nedlade gevär, med alla öfliga hederstecken afmarschera samt
därefter gifva sig som krigsfångar. Officerarna ägde därvid välja
bostad inom Finland, och manskapet komme att afsändas till sina
hemorter. Officerarna skulle få medföra all enskild egendom och
manskapet dessutom sina utredningspersedlar. Alla fångna
officerare förbehöllo sig af ryske kejsaren ett visst underhåll intill
fredsslutet.
Glömda voro nu de stora föresatserna och de hjältemodiga
besluten; såväl den »militära äran» som den »medborgerliga hedern»
lämnades åsido, oaktadt fästningen ej hade förlorat en enda man
— förutom 16 öfverlöpare! Ammunition och lifsmedel funnos ännu
tillräckligt, likaså vapen, ehuru dessa visserligen voro bristfälliga.
Fästningens förnämsta brister äro tidigare nämnda, och ingen enda
af dessa skulle berättigat en dagtingan.
Emellertid öfverlämnades fästningen den 18 mars, hvarvid
alla ryska trupper, äfven de i Lovisa, voro uppställda på isen
utanför Svartholm. Fästningens garnison marscherade ut, bildade
inje framför ryssarna och skyldrade gevär. Efter denna ceremoni
nedlades vapnen och Gripenberg öfverlämnade fästningsnycklarna
åt ryska generalen Briskorn, hvilken därefter blef kommendant
på Svartholm. Under en mindre bevakning tågade nu
krigsfångarna till Lovisa, därifrån manskapet genom landtpolisens
förmedling sändes till sina hemorter.
Genom Sprengtportens bemedling erhöll Gripenberg
omedelbart en majorsplats i ryska armén, men tog dock snart afsked.
Sin svåra ställning framhåller Gripenberg i ett bref till
Rumjantzoff af den 28 sept. 1809. »Numera höljd af vanära», skrifver
han, »ständigt utsatt för förtalet, som sliter min heder i stycken,
orättvist misstänkt och föraktad äfven af dem, under hvilkas
order och med hvilka jag måste tjäna: utan hopp om att någonsin
bli ofientligt rättfärdigad, så att min oskuld skulle komma i öppen
dag, öfvergifven af mina vänner, som vändt mig ryggen, förstörd
af en tryckande sorg, hvilken brutit min redan af 40-årig tjänst
försvagade hälsa, vid en redan framskriden ålder utan stöd, utan
uppmuntran och utan någon som hälst tröst — ser jag mig
oförmögen att längre kvarstå på en så ömtålig och ansträngande bana
som den militära.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
