Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5 Kapitlet. Från Ypperi till Revolaks.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här skulle uppehålla fienden, medan trossen undanskaffades från
Pyhäjoki. Döbeln ordnade hastigt sina nylänningar och uppställde
dem tvärs öfver landsvägen framför Virets torp. Samtidigt intogo
tavastlänningarna, under von Essen och major Gripenberg,
ställning på båda flyglarna. Ny ammunition utdelades åt soldaterna,
och striden vidtog ånyo.
Inom kort störtade brigadadjutanten, fänrik Erling död vid
v. Döbelns sida och bestänkte med sitt blod hans gråa rock och
hatt. Samma dräkt bar Döbeln likväl allt fortfarande under kriget
och yttrade på tal härom, att den utgjorde »en beständig erinran
till största högaktning för den fallne kamratens minne». Snart
därpå blef äfven kapten Brunkrona dödligt sårad, och
Bergenstråle erhöll en kontusion. Länge höllo sig såväl nylänningarna
som tavastlänningarna, och alltmer glesnade lederna, när
timmarna skredo.
Medan striden pågick som hetast, anlände major Fock med
åbolänningarna, utsända till 3:e brigadens aflösning. Åtgärden
var väl på tiden, ty brigaden, som från kl. 4 till 9 på morgonen
varit utsatt för en nästan oafbruten eld, anfallen af en dubbel
styrka, hade stort behof af att återhämta sina uttömda krafter.
Brigadchefen, öfverste Gripenberg, som alltid själf åtföljde sina
trupper, drog sig nu bort mot Pyhäjoki, men Döbeln stannade
ännu kvar för att öfverse och leda anordningarna vid försvaret.
Åbolänningarna gåfvo ej heller i något afseende sina aflösta
kamrater efter. Döbeln yttrade härom, att »de förhöllo sig
förundransvärdt, och att detta lände Åbo läns befäl och manskap
till mycken heder».
Omstående bild framställer platsen, där Virets torp fordom
var beläget, och där v. Döbeln med nylänningarna emottog
flendens första häftiga anfall. Innanför gärdesgården där på bilden
en ko synes beta i lugn finnes en gammal grafplats. Af ortens
befolkning får man veta, att torpets ägare flyttade sin bostad långt
in i skogen, emedan han ej fick någon ro pä stället; — ständigt
hörde han nämligen, huru de stupade krigarna om natten rörde
sig under grafkullen, där de bäddats till hvila.
Striden var dock ännu ej afslutad. Grefve Löwenhjelm, som
ledde det hela, upptäckte, att talrika kosackhopar närmade sig på
hafsisen. Deras afsikt var tydligen att kringgå finnarnas ställning.
I ändamål att förhindra detta utsändes 3 skvadroner Nylands
dragoner, kommenderade af Rotkirch.[1] Dragonerna, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
