Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 o
If)
rättsliga syfte, domen blir en kriminalpolitisk nödfallsåtgärd
till samhällets skydd och fäster icke några förhoppningar vid
möjligheten af förbrytarens förbättring.
Emellertid är det af högsta vikt, att tillräknelighetens
rclativitet beaktas af lagstiftningen. Återfall i brott är omiss-
känneligen ett degenerationsfenomen, ett uttryck för en ab-
norm beskaffenhet hos förbrytaren och utan att taga hänsyn
till detta tillstånd och ägna detsamma ett uppmärksamt
studium är en rationell utveckling af lagen mot återfall
i brott otänkbar. Återfallsförbrytarne förete olika typer, som
kräfva olika behandling från lagens sida. Jag skall här be-
akta följande tvenne:
Grupp I. \ rkesförbrytarne; dessa är de moraliskt oför-
bätterlige, hvilka representera det brottsliga antisociala sinne-
laget i dess mest aktiva form. Denna grupp af förbrytare till-
höra ootntvistligen fängelset; deras tillräknelighet, i lagens mening,
kan icke dragas i tvifvel, äfven om deras »skuld» är aldrig så
ringa. Deras omottaglighet för korrektion genom straff sam-
manfaller med deras organiska förhärdelse, vare sig denna är
medfödd eller tidigt förvärfvad. Straffet blir här en ren social
skyddsåtgärd, som bör förlängas i den mån samhället kräfver
skydd. Äfven inom denna grupp röjer sig degenerationen och
släktskapen mellan brott och sinnessjukdom. Detta visar sig
framför allt i förbrytarnes stam- och antaflor. I dessa om-
växla med hvarandra moraliska och psykiska anomalier. För-
brytarsinnets lurande afvoghet och dolska egoism röjer sin
släktskap med paranoian i den lätthet, med hvilken en fängelse-
paranoia utbryter. Äfven andra former af sinnessjukdom kunna
tillstöta. På denna grund böra vid fängelserna finnas smärre
hospital, och för öfrigt bör andan och tonen vid straffanstal-
terna efter hand reformeras i öfverensstämmelse med en upp-
lyst uppfattning om brottets natur.
Grupp II innesluter vissa vaneförbrytare. Dessa äro and-
ligen omyndiga, viljeslappa, moraliskt undermåliga, mången
gång intellektuellt ringa utvecklade individer med benägenhet
för alkoholism och sinnessjukdom. På hvarje, särskildt i när-
heten af någon större stad belägen, anstalt för sinnessjuke är
denna typ långt ifrån sällsynt. Den förekommer på Stock-
holms hospital sorgligt ofta. Naturligtvis är dessa individers
vistelse på anstalten ofta nog ganska efemer. En episodisk
psykos, som vanligen utbrutit i fängelset, eller kanske redan
under en rannsakning, föranleder deras intagande. Efter någon
tid kunna de på nytt återföras till fängelset. Sedan straffet
lupit till ända, går icke lång tid, förr än de åter häktas för
någon ny förseelse; snatteri, stöld, inbrott. I kontakt med sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
