Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medborglig rätt - Laglydnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyldighet att lyda Öfverhet, Lagar och
Författningar, är icke det att glömma att han
sjelf är rådande, såsom den souveräna
Nationen, hvaraf han är en medlem; att han
sjelf är Lagstiftare, och således öfver
Lagen? Någon kunde väl invända, att på
sådant sätt blefve i en Stat alla befallande,
och ingen lydande; men detta är falskt. Ty
det gifves i alla Samhällen ett stort antal
menniskor, som föga kunna anses för
menniskor; de utgöra den första klassen af de
hemtamda djuren. För dem finnas Lagar
och Öfverhet, och måste finnas. Men för
desse upplyfte Medborgare, som hafva att
deltaga i Statens värf, eller åtminstone
känna sin höga kallelse att dem på vederbörliga
ställen granska och bedömma, för dem äger
i hela dess vidd ordet Medborglig rätt sin
vigtiga betydelse, och pest och död öfver
den, som skulle aldrig så litet våga det i
fråga sätta.
Laglydnad. Af det redan anförda
finnes lätteligen, att enligt opinionen hos
våra moderna Tänkare, denna egenskap, eller
denna dygd, som den fordom kallades, är
det endast för hopen, för hvilken Lagar
blifvit stiftade, men icke för dessa starka
sinnen, som genom rättigheten att stifta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
