Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’244
Jane såg tvivlande på henne. — O Lizzy, det är
omöjligt. Jag vet, hur illa du tycker om honom.
— Du vet ingenting om saken. Allt det där
måste glömmas. Kanske har jag inte alltid tyckt
så bra om honom som jag nu gör. Men i sådana
fall som det här är ett gott minne oförlåtligt. Det
här är sista gången jag någonsin själv skall komma
ihåg det.
Jane var fortfarande idel förvåning. Elisabet
försäkrade henne åter, och med ännu större allvar, att
det var sant.
— Store Gud! Kan det verkligen förhålla sig så?
Jag måste väl ändå tro dig, utropade Jane. Kära,
kära Lizzy, jag ville — jag lyckönskar dig verkligen
— men är du säker — förlåt min fråga — är du
alldeles säker om att du kan bli lycklig med
honom?
— Det är alldeles otvivelaktigt. Det är redan
överenskommet mellan oss, att vi skola bli det
lyckligaste par i världen. Men är du glad, Jane? Tycker
du om att få en sådan svåger?
— Ja, mycket. Ingenting kunde skänka mig och
Bingley större glädje. Men vi betraktade det, vi
talade därom som omöjligt. Och älskar du honom
verkligen tillräckligt ömt? O Lizzy, gör vad som
helst annat än gifta dig utan kärlek. Är du alldeles
viss om att dina känslor äro sådana som de böra
vara?
— O ja! Du kommer bara att tycka, att jag
känner mera än jag borde göra, när jag talar om
för dig allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
