Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’215
samma gång smickrad över att få besök av en så
förnäm dam, mottog henne ytterst artigt. Sedan
lady Catherine suttit tyst ett ögonblick, sade hon
mycket stelt till Elisabet:
— Jag hoppas ni mår väl, miss Bennet. Den här
damen, förmodar jag, är er mor?
Elisabet svarade mycket kort, att hon var det.
— Och det här, förmodar jag, är en av era
systrar?
— Ja, mylady, sade mrs Bennet, förtjust att få
tala vid en sådan person som lady Catherine. Hon
är min näst yngsta dotter, min yngsta har nyss gift
sig, och min äldsta är någonstädes ute i parken och
promenerar med en ung man, som jag tror snart
kommer att bli en medlem av familjen.
— Ni har en mycket liten park här, återtog lady
Catherine efter en stunds tystnad.
— Jag förmodar att den är ingenting i jämförelse
med parken vid Rosings, ers nåd, men jag försäkrar
er, att den är mycket större än sir William Lucas’
park.
— Det här måste vara ett högst otrevligt
vardagsrum på sommaraftnarna; fönstren ligga ju rakt åt
väster.
Mrs Bennet försäkrade henne, att de aldrig sutto
där efter middagen, och tillade:
— Får jag ta mig friheten och fråga ers nåd, om
mr och mrs Collins mådde bra, när ni lämnade
dem?
— Ja, mycket bra. Jag träffade dem i förrgår
kväll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
