Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’188
Jane hade icke kunnat höra nyheten om hans
ankomst utan att skifta färg. Det var nu många
månader sedan hon nämnde hans namn för Elisabet,
men så snart de två blevo ensamma sade hon:
— Jag märkte, att du såg på mig, då moster talade
om nyheten för oss, och jag vet, att jag såg ängslig
ut, men tro inte, att det var av någon dum orsak.
Jag blev bara förlägen för ögonblicket, därför att jag
kände att man sktille se på mig. Jag försäkrar dig,
att nyheten bereder mig varken glädje eller smärta.
Jag är glad över en sak, och det är, att han kommer
ensam, ty då få vi träffa honom så mycket mindre.
Inte att jag är rädd för min egeji del, men jag fruktar
andra människors anmärkningar.
Elisabet visste icke, vad hon skulle tänka om saken.
Om hon icke hade träffat honom i Derbyshire, kunde
hon ha trott det vara möjligt, att han kom dit utan
någon annan avsikt än den han låtit förstå, men
hon trodde ännu, att han var förtjust i Jane, och
hon tvekade, huruvida det var mera antagligt, att
han kom dit med sin väns tillåtelse eller var djärv
nog att komma utan densamma.
— Dock är det hårt, tänkte hon ibland, att den
stackars mannen inte kan komma till ett ställe, som
han på lagligt sätt har hyrt, utan att ge anledning
till alla dessa funderingar! Jag ämnar lämna honom
i fred.
Trots vad hennes syster förklarade och i själva
verket trodde att hon kände, kunde Elisabet, medan
man väntade på mr Bingleys ankomst, lätt märka,
att den gjort ett djupt intryck på henne. Hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
