Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’146
FYRTIONIONDE KAPITLET.
Två dagar efter rar Bennets återkomst, då Jane
och Elisabet promenerade tillsammans i den lilla
parken bakom huset, sågo de hushållerskan styra
kosan mot dem, och i den tanken, att hon kom för
att hämta upp dem till deras mor, gingo de henne
till mötes, men i stället för att, som de väntade, kalla
på dem, sade hon till Jane då de närmade sig henne:
— Jag ber om ursäkt, fröken, för att jag avbryter er,
men jag hoppades att ni kunde ha fått några goda
underrättelser från London, varför jag tog mig
friheten att komma och fråga er därom.
— Vad menar ni, Hill? Vi ha inte hört något
från London.
— Snälla fröken, utropade mrs Hill ytterst
förvånad, vet ni inte att det har kommit ett
expressbud till mr Bennet från mr Gardiner? Det har varit
här nu i en halvtimme, och mr Bennet har fått ett
brev.
Flickorna sprungo genast in, alltför ivriga för att
ge sig tid att tala. De skyndade genom vestibulen
in i frukostrummet och därifrån in i biblioteket. På
intetdera stället funno de sin far, och de stodo just
i begrepp att gå och uppsöka honom uppe hos
deras mor, när de mötte taffeltäckaren, som sade:
— Om ni söker min husbonde, så är han på väg
till lilla skogen.
Efter denna upplysning togo de genast åter vägen
genom vestibulen och sprungo över gräsplanen efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
