Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
betänklig likhet med den historia, han själv
berättat om sig, då voro hennes känslor ännu mera
pinsamma och svåra att bestämma. Hon intogs av
förvåning, fruktan, ja, till och med av skräck. Hon
ville alldeles icke sätta tro därtill och utropade
upprepade gånger: — Detta måste vara falskt! Det
kan inte vara sant! Det måste vara den grövsta
osanning! — Och när hon hade genomgått hela
brevet, fastän hon knappt visste något om innehållet
i den sista eller de två sista sidorna, stoppade hon
hastigt in det och försäkrade, att hon icke skulle
bry sig om det, aldrig mer kasta en blick i det.
I detta upprörda sinnestillstånd, med tankar, som
irrade än hit, än dit, gick hon vidare, men det
hjälpte icke; om en halv minut vecklade hon upp
brevet igen, och, i det hon sansade sig så gott hon
kunde, började hon åter den förödmjukande
läsningen av allt, som angick Wickham, varvid hon
behärskade sig så mycket, att hon undersökte
betydelsen av varje mening. Redogörelsen om det
förhållande, vari han stod till familjen på Pemberley
var just vad han själv berättat därom, och vad som
sades om den avlidne mr Darcys godhet mot honom,
ehuru hon aldrig vetat, huru stor den varit,
överensstämde även med hans egna ord. Så långt
bekräftade de båda berättelserna varandra, men då
hon kom till testamentet, var skillnaden betydlig.
Vad Wickham sagt om pastoratet stod ännu livligt
för hennes minne, och då hon påminde sig själva
ordalagen, var det omöjligt att icke inse, att endera
parten gjort sig skyldig till stor osannfärdighet, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
