Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
lösa bostad och de förbättringar, som där höllo på
att införas, och han fann i mrs Philips en mycket
uppmärksam lyssnarinna, vars höga tanke om hans
betydenhet växte i samma mån som hon hörde allt
detta och som beslöt att relatera alltsammans för
sina grannar, så snart hon kunde. Flickorna, som
icke kunde lyssna till sin släkting, tyckte, att väntan
blev mycket lång. Äntligen var den dock slut;
herrarna kommo, och när mr Wickham inträdde i
rummet, kände Elisabet, att hon varken hade sett honom
förut eller tänkt på honom sedan med den minsta
grad av oförståndig beundran. Officerarna i
—shire-regementet voro i det hela en samling mycket
aktningsvärda, belevade män, och dagens gäster voro
de bästa av dem, men mr Wickham stod lika mycket
framom dem i anseende till sin person, sitt utseende
och sin hållning, som de voro överlägsna den däste
morbror Philips med sitt breda ansikte och sin doft
av portvin, vilken följde dem in i rummet.
Mr Wickham var den lycklige man, mot vilken
nästan vartenda kvinnligt öga vändes, och Elisabet
var den lyckliga kvinna, vid vars sida han slutligen
satte sig, och det angenäma sätt, varpå han genast
började ett samtal, ehuru det endast rörde sig om
att det var en ruskig afton och att man troligtvis
hade att vänta en regnig tid, gjorde det klart för
henne, att det vanligaste, tråkigaste, mest utslitna
ämne kan bli intressant genom den talandes
skicklighet.
Med sådana medtävlare om det täcka könets
uppmärksamhet som mr Wickham och officerarna tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
