Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ni tycks ha en särdeles hög tanke om den der
junkern," sade kaptenen mycket belåten. "Det är
första gången jag hört, att någon främmande tyckt
om honom."
"Jag tyckte ej om honom, förr än jag lärt känna
honom; dessförinnan ansåg jag honom drumlig och
ohyfsad. Men jag lärde mig att älska och högakta
honom, när jag såg, huru fullkomligt jag kunde lita
på honom, huru sanna och goda hans grundsatser
voro. Om barnen uppfört sig temligen bra i er
frånvaro, så är det derför, att han alltid bistått mig, och
att hans karaktersfasthet verkat på dem."
Kapten Merrfield svarade ej strax, han bet sig
i läppen, snöt sig, och harklade; derefter sade han:
"miss Fosbrook, ni har gjort mig mycket glad, och
det skall äfven hans moder bli. Hon har alltid
värderat honom mycket, men jag trodde, att det var
förkärlek för den äldsta sonen. Jag förmodar, att han
gått och funderat på sjön, stackars gosse, och att
tanken härpå gjort honom nedslagen och hindrat
honom, att visa sig från sin bästa sida. Jag undrar
just, hur han reder sig med sin farbror?"
De anlände ändtligen till staden, och flickorna voro
alldeles förtjusta att få gå i bodarne. Miss Fosbrook
fann snart en bod, der den beundransvärda
bodmamsellen lofvade att dagen derpå skicka hem till dem
två gråa klädningar med röda garneringar, och miss
Fosbrook utvalde vidare två så vackra moderna
sidenpaletåer, att Susanna, hur mycket hon än tyckte om sin,
dock nästan tyckte, att den var för grann åt henne,
och Bessie endast önskade, att hon kunnat se sin egen
rygg; den måste vara lik Idas. Sedan köpte de hvita
kragar och manchetter, alldeles lika med dem, som
stora fruntimmer begagna, och små röda
sidenhalsdukar, och två halmhattar, hvilka miss Fosbrook
lofvade kläda med hvita band och en röd rosett vid
hvardera örat. Bessie tyckte, att de voro de
vackraste saker, hon någonsin haft; hon var blott rädd
att Sam skulle säga, att de liknade remtygen på Ida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
