- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
48

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Det är mina talgoxar," sade Sam triumferande,
"de hafva byggt sitt bo här tre år efter hvarandra."

"Men huru komma de in och ut?"

"Genom hålet. Vänta litet, så skall jag visa er en."

"Men skrämmer du ej bort fågeln då?"

"Nej, bevars. Gröngölingen är ej så rädd, som
kungsfågeln. Jag går hit hvarje dag. Se hit!" och
han tog fram en liten varelse, på hvilken man nätt
och jemnt kunde märka att den skulle bli en fågel, ty
halsen var alldeles bar, vingarne endast betäckta med
små gråa fjun och bröstet med litet gult fjun. Miss
Fosbrook var mycket förvånad, att ej små fågelungar
voro så vackra, som hon föreställt sig dem. Sam
lade strax tillbaka fågelungen och visade henne
fadern. Hon kunde knappt tro att denne, som i sin
mjuka gråa rock och den halmfärgade västen med
den breda svarta borden såg så djerf och förståndig
ut, kunde ha varit en sådan ful liten varelse som
ungarne i boet.

"Ja, detta är en gröngöling," sade Sam. "Ni
får höra dem qvittra hela sommaren."

Sam blef här afbruten af ett förskräckligt buller
och skrik bland barnen.

Miss Fosbrook skyndade tillbaka, och när hon
kom närmare, hörde hon Harry skratta. Det var
Elisabeth, som gret bittert och knuffade undan
Susanna, som bad henne lugna sig, innan miss Fosbrook
skulle komma.

"Hvad står på?

"Åh, det är Bessies dumheter."

"Johnnie kallade —"

"Johnnie ville bara —"

"Tyst Harry!"

"Sqvallerbytta!" "Grinolle!"

"Hon gret bara, för att miss Fosbrook skulle
höra henne."

Så skreko de om hvarandra; Bessie snyftade
mellan hvart ord, och miss Fosbrook befallde de andra,
att vara tysta, och bad Bessie berätta, hvad som händt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stokesley/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free