Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uti min glädjes tid var jag i vällust blind,
Nu har jag ögon fått, men tårar utför kind.
Du blida välgångssol 1 min syn du blindât har,
Din uppgång var mig mörk, din nergång är mig klar.
Din uppgång var fullklar, men ja g kund’ dig ej s e ;
Nu går du ner, nu ser ja g sent, ack ve! ack ve!
När vi det goda ha, vi det ej sjelfve si,
När vi det hafvom mist, vi först det varse bli.
Af allt mitt ädla gods har ja g ej annat qvar,
Än harm att jag har haft, det jag nu mer ej har;
O, skada mer än stor! o, ynklig lycklighet!
Att man det goda har, och det ej bruka vet.
Ack! ville himlen nu mig sina gåfvor ge!
Nu ser jag först hur jag mig borde förese.
Men skepnad, klippa hård! att aldrig fås igen
Hvad tidens flye-hand en gång har röfvat hän!
Min qvickhet, gods och mod ja g aldrig återfår!
Se nu hvad följe mig vidhänger, hvart jag går!
Jag arme olycksbarn, jag är mig sjelfver led,
All verlden är mig trång, min Gud är ock mig vred.
Kom, kära, ljufva död’, ja g dig påropa vill,
Kom nu, kom nu, och slut min tårekälla till!
Otidig är jag född, och kommer du ej snart,
Visst får min arma själ en ynklig hädanfart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
