Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jätten Dum.
Hvem känner icke Dumbomska familjen, hvilken är så utgrenad,
att nästan i hvarje gård finnes någon beslägtad med densamma.
Stamfadren hette helt enkelt Dum och var en jätte, liknande
dessa höga hus, i hvilka ofta öfversta våningen står tom; men
det gör detsamma, endast man har utseendet för sig. Deraf kan
förklaras, att ifrågavarande familjs medlemmar alltid varit gynnade af
lyckan. Sålunda blef en af dem tidigt adlad, hvarefter hela familjen
nu mera bär namnet Dumbom, ett odödligt namn, ty Dumbomarne
dö visst aldrig ut. Men låtom oss återgå till stamfadren, som ju
var jätte. Jag vill se hvilken adlig ätt, som räknar äldre anor. —
Han bodde långt borta i Helsingeland (somliga antaga i Skåne)
på ett berg och var så dum som Gud är vis. Det vill säga mycket.
Men tolf manna kraft hade han och ett par ben, med hvilka han
kunde klifva åstad flera famnar i steget.
En vacker dag tröttnade han vid att sitta på berget och
fundera, det är nemligen ett slägtdrag hos Dumbomarne, att synas
grubblande, derför sade han vid sig sjelf: „Jag har tråkigt här
hemma, och det är ledsamt. Jag har lust att resa utrikes, när
jag sedan kommer hem, skall jag bli ansedd för ett ljus i förstånd
och kunskaper.“ —
Så resonerade han, drog på sig sina ofantliga becksömsstöflor,
kastade en rensel på ryggen, satte en bredskyggig hatt på hufvudet
och lunkade i väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:16:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stjernblom/0018.html
