Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att blifva hårdt snörade. Huspigan Lisa, som klädde barnen, löste
ändtligen gåtan och berättade dem härunder, att socknepatronens
betjent om morgonen hade varit hos skolmästaren och anmält, att
hans husbonde ämnade göra det gamla paret äran till middag och
att de kunde vänta honom klockan 2.
Ida och Alfred voro visserligen från staden, men kände dock
så litet af verlden, ty hon var blott åtta och han sju år gammal.
De blefvo vid denna underrättelse nästan lika högtidligt stämda
som Lisa, hvilken berättat dem nyheten.
Jag har redan sagt, att farfar var en lång karl; de inbillade
sig tillfölje häraf, att socknepatronen måtte vara en verklig
jätte, emedan de alltid hade hört, att Skolmästare vore mycket
„mindre“ än Socknepatron.
Då middagstiden närmade sig och bordet var på det omsorgsfullaste
dukadt, ja till och med försedt med en butelj vin, den
barnbarnen vid sin ankomst medfört från sina föräldrar till de gamle,
smögo sig Alfred och Ida ut på gården, der de uppklättrade på
ett staket, som skiljde dem från landsvägen; och der sutto de i
full väntan spejande åt ömse sidor, för att uppfånga första skymten
af det förnäma främmandet. Ändtligen sågo de ett moln af
dam på vägen; en liten trind man med rödbrusigt ansigte visade
sig till häst för dem, tagande af från en korsväg på något afstånd.
De tänkte nu, i deras barnsliga enfald, att det måtte vara
socknepatronens betjent samt att det var mycket oartigt af honom att
rida före sin herre. Kort efter denne sågo de en lång figur uppkrupen
på en hög, skranglig häst, den han högg i sidorna med
sporrarna på ett par gula ridstöflor, som tycktes mycket för stora
åt honom — deraf förmenade de, att den lille trinde mannen, som
red före, måtte vara socknepatronen. Icke var nu denne den jätte,
som hela förmiddagen sysselsalt deras funderingar — nej, då var
farfar en vida ansenligare man.
Dessa jemförelser gjorde de just som socknepatronen svängde
in på gården. Barnen hoppade qvickt ned från staketet, bugande
och nigande, röda i synen ända upp till hårfästet.
Socknepatronen klappade dem nådigt på kinderna, sedan han
gjort sig underrättad om hvilka de voro, och följde dem in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
