Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR DAGBOKEN - Gamle Sven Klinga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gårdarna, där vi alltid voro välkomna! Prestens
rika bibliotek slukades, isynnerhet de historiska
böckerna om krig och örlig, som ju alltid
intressera pojkar, och när vi så fingo höra, att
på prestgårdens ägor bodde en gammal soldat,
en veteran från sista krigets dagar, så gåfvo vi
oss ingen ro förr än vi fått göra denne
märkesmans bekantskap. Och den var lätt nog gjord.
Gamle Sven Klinga hette han och vi sågo honom
att börja med i kyrkan, där han om
söndagarne tjänstgjorde som orgeltrampare, hvarvid
han med fördel och kraft använde sitt träben.
Sedan vi vid kyrkan bekantat oss med denna
hedersgubbe, beslöto vi oss att söka upp honom
i hans hem. Han bebodde en liten grå,
mossbelupen stuga, som låg i en däld på
prestgårdsägorna, och hvilken blifvit upplåten åt
gubben på lifstid. Till följd af ställets
belägenhet kallades det i socknen för »Klingas i
gropen» i motsats till den rika bondgården, som
låg midt emot, hvilken hette »Persons på
höjden».
Gamle Klinga höll emellertid sin enkla
boning ovanligt fin och fejad, friska löf doftade
och golfvet var rent och sopadt. Som värd var
han i våra ögon rent af ståtlig där han stod
rak, trots sina sjuttio år, med de goda ögonen
som logo under de buskiga ögonbrynen och
det hvita skägget, som föll ned i vågor öfver
det breda bröstet. Vi framställde vår önskan
att få höra något från krigets dagar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
