Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spelåren 1893-1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spelåret 1910/11, hade blivit än mera kaotiska. Överallt
klagades det: i pressen och bland publiken, av Ranft, av Fröberg
och de flesta andra som spelade här. En förståndig röst
hördes i sorlet och lade situationen till rätta, ungefär på
följande sätt. .. Allt som har framgång i Stockholm, där
Ranft har sina bästa trupper, skall sedan till landsorten
(Göteborg) för att spelas av de resande, secunda o. s. v.
krafterna, varav hans landsortstrupp består. När då’
Göteborgs-kritiken slår ned på den svaga framställningen, och publiken
ej har lust att offra sina slantar på pseudokonst, beskärma
sig direktörer, regissörer, kamrerare och aktörer högljutt över,
att teaterintresset i Göteborg är dött. Så är det visst inte!
Sällskap av gott rykte, såsom Fröbergska, kunna ju glädja sig åt
utsålda hus. Endast Ranfts landsortssällskap (intet glömt) och
de kringresande andra- och tredjeklass-trupperna behöva
beklaga sig över bristande tillslutning. Ej utan rätt retar
Göte1-borgspubliken sig över att bli ställd i andra ledet och nödgas
hålla till godo med karikatyrbilder. ..
En annan ironiserar:
Betecknande för Göteborg är, att en Kubelik och en Eugen
dAlbert inte väcka sensation. Och en vardagssak är att höra
herrar, som Aulin eller. Stenhammar spela. Men sensation
väcker fru Meissners uppträdande å Stora teatern i Valsdrömmen.
Sådant är det i denna stad. ..
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
