Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spelåren 1893-1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lomberg den som en gång skulle upptaga hans mantel. Det blev
också så, i det Lomberg under de senare åren av sitt liv nästan
uteslutande ägnade sig åt sånglärarverksamhet, varvid han
till-lämpade och ytterligare utvecklade den Arlbergska metoden.
Bland hans otaliga elever nämna vi Gustaf Adolf Lund, Mathilda
Keyser, Carl Barcklind, Emile Stiebel och Augustin Kock.
Men Oscar Lomberg var icke endast den kunnige och
samvetsgranne läraren i tonbildning. Han har även som utövande
artist och ledare för ett efter våra förhållanden synnerligen
storstilat operaföretag verkat i sånggudinnans tjänst. Som
operasångare debuterade Lomberg i utlandet, sannolikt i Budapest,
någon gång på 8o-talet. År 1889 fästes han vid
Stockholms-operan, där hans första parti blev Carl V i Ernani och där han
sedermera framträdde bl. a. som greve Luna i Trubaduren, som
Mefistofeles i Boitos opera med samma namn och Jago i Verdis
Otello. Spelåret 1892/93 verkade han huvudsakligen vid
Lind-bergska operan på Stora teatern i Göteborg, vid vilken han
bland annat sjöng Valentin i Faust, Germont den äldre i
Tra-viata, Mercutio och Capulet i Romeo och Julia samt Alfio i
Cavalleria rusticana.
Operadirektör blev han hösten 1897, till en början endast
tillfälligt, i det han för ett par månader övertog och sammanhöll
det sönderfallande Fröbergska sällskapet. Men redan på nyåret
1898 startade han på nytt, denna gång helt för egen räkning, och
gjorde under några år vidsträckta, livligt uppmärksammade
turnéer såväl i den svenska landsorten som i Norge. Det
Lom-bergska operaföretaget representerade det främsta av lyrisk
scenkonst, som dittills förekommit i Sverige utom huvudstaden, och
är förtjänt av sitt eget kapitel.
Mitt under sin rastlösa verksamhet bortrycktes Lomberg den
29 augusti 1911. Ett slaganfall ändade hans liv.
Bland alla som kommit i beröring med Oscar Lomberg står
hans minne ljust, och det bästa och sannaste som kan sägas om
honom är, att han var en god konstnär och en god människa,
beredd att hjälpa alla och överallt ända därhän, att han ofta
själv försakade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
