Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spelåren 1893-1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha en viss anledning att berätta ett minne om »pappa Emil och
hans vackra Evi». Herman Seldener berättar:
Om någon dotter blivit älskad och avgudad av en far så var
det hon. Huru armt och fattigt han än stundom hade det — en
svensk landsortsdirektör blir rätt sällan någon Krösus — nog
hade han sparat ihop till en julgåva åt henne, och i stunder av
lidande och betryck blev hans blick så lugn och ljus, då han
talade om den avgudade dottern. Hennes framtid drömde han
så stor och fager, och under motgångarna och det eviga
flackandet från stad till stad i ett främmande land fick han styrka vid
tanken på henne. Hon skulle bli hans ålderdoms tröst och stöd.
Jag vill berätta om en episod. Det var en jul eller rättare
strax innan julen, då man inte spelade längre, von der Osten
låg med sitt sällskap i Hälsingborg. Och så en kväll smet han
från alltsamman, steg på tåget och reste till Dresden, där
dottern sjöng. Och där satte han sig i största hemlighet och okänd
av alla, även dottern ovetande, att höra henne sjunga på operan.
Och aldrig glömmer jag den glädje och stolthet, som strålade ur
hans ögon, när han berättade om sitt äventyr:
— Det var i Carmen, jag hörde henne. Och du skall få se,
att hon en gång kommer att låta tala om sig i världen...
Hans förhoppningar kommo inte på skam!
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
