Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gråter du för att du int vill ha den där
Duldin eller vad han nu heter? Men du är dum
som int vill, han lär ju ska vara så vacker . . .
— Usch, jag kan inte tåla honom!
— Nåja, fast fritt att han int sku vara
vacker, en karl är i alla fall en karl, och man kan
ha både nytta och glädje åf dem. Tror du att
min Gustafsson var så fager i ansiktet? Nänä,
vackrare har man sitt, men Herren foga det så
visligt att han tog synen ifrån mig, och då var
det bra på alla vis. Duldin är ju till ännu en
fin och rik herre. Jag tycker det är syndigt
att försmå Guds gåfvor, man ska anamma dem
med ett ödmjukt och tacksamt sinne. Jag talar
nu som en gamla världsens människa och du
tycker naturligt, att du förstår allting bättre,
men jag ska säga dig, att en gammal sugga
ligger int ihjäl sina grisar, men en ung fåla
hoppar lätt så att benena brister.
När Elsa inte gjorde någon min att svara
gick gumman sin väg och stängde resolut
sängkammardörren.
Elsa blef utan middag, ty gråten tog ny fart.
Herr Lundberg ville först släpa henne till
bordet, men gaf vika för fru Lundbergs böner och
lät Elsa hållas. Men på kvällen skulle hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
