129 (Språkets lif, inledning till den jämförande språkvetenskapen)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betydelseväxlingar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som fullkomligt enkla ord, och det ligger då nära tillhands
att antaga, det månget annat ord, hvilket man anser vara
enkelt, ursprungligen varit en sammansättning, ehuru det
ej ens under språkvetenskapens starkaste synglas ännu låtit
upplösa sig.

Det torde ej behöfva påpekas, i huru hög grad språket
genom dessa latenta sammansättningar kan riktas. En gång
uppfattade som enkla ord blifva de ock behandlade som
sådana och kunna själfva bilda nya sammansättningar och
afledningar.

Nar ett ord håller på att utdö och dess betydelse allt
mer bleknar bort, inträffar det ibland, att man söker
underhålla dess flämtande lifsgnista genom att sammansätta det
med ett annat relativt likbetydande ord såsom en
förtydligande tillsats. Så uppkomma s. k. tavtologiska
sammansättningar, hvilka, sedan det döende ordet fullkomligt
dött, ej längre själfva uppfattas som tavtologier. Sådana
äro t. ex.

oxeltand,	besläktadt med isl. jaxl = ’kindtand’, således egentl. ’kindtandstand’,
fargalt,	besläktadt med ty. Ferkel och lat. porcus = ’svin’, således egentl. ’galtgalt’,
ormslå,	besläktad med ty. Schlange, således egentl. ’ormorm’.

I viss mån befryndade härmed äro sådana i
barnspråket förekommande sammansättningar som ty. wauwau-hund
och bä-schaf, hvartill vi äga en motsvarighet i ’tacka- bä’. När
barnet lärt sig, att hunden heter hund, vill det dock i
förstone ej uppgifva sin gamla benämning på honom och
bildar då som övergångsstadium den tavtologiska
sammansättningen wauwau-hund.

Men härmed må ej förblandas sådana skenbara
upprepningar som farfar, mormor, sonson, dotterdotter och
barnbarn, ty här står första ledet ursprungligen i genitiv, såsom

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 21:13:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/spraklif/0133.html

		Språkets lif, inledning till den jämförande språkvetenskapen / 129 (1899) Author: Karl Ljungstedt Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|