Språkets lif, inledning till den jämförande språkvetenskapen / 60 (1899) Author: Karl Ljungstedt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudöfvergångar och associationsförändringar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kan inträda. Vi komma härmed in på frågan om
ljudöfvergångarnas undantagslöshet.

Det är a priori tänkbart, att vi känna alla eller blott
några eller alls inga af dessa faktorer. Låt oss kalla de
bekanta bland dem för a och b, de obekanta för x och y, och
låt oss antaga, att vi ha att göra med trenne ljudöfvergångar
— hvilka som hälst — dem vi benämna A, B och C. Då
kunna vi naturligtvis tänka oss följande möjligheter:

1). Vi känna rörande ljudöfvergången A alla faktorerna,
alltså:

A = a + b.

2). Vi känna rörande ljudöfvergången B blott några
af faktorerna, alltså:

B = a + x.

3). Vi känna rörande ljudöfvergången C inga af
faktorerna, alltså:

C = x + y.

Det är då gifvet, att ljudöfvergången A måste inträda
öfverallt, där vi vänta densamma — så vida inga särskilda
yttre hinder skulle tillstöta — d. v. s. inträda undantagslöst.

Ljudöfvergången B däremot visar sig visserligen i
allmänhet inträda, där vi vänta densamma, ty vi äro den på
spåren, men då och då uteblifver den, som det tycks, helt
omotiveradt. Den inträder således i det he]a enligt regeln,
men med ett och annat oväntadt undantag.

Ljudöfvergången C slutligen inträder fullkomligt
godtyckligt. Den visar sig sålunda för oss som en rent
sporadisk företeelse, som vi ej kunna i ringaste mån regelbinda.

Det nyckfulla sätt, hvarpå B och än mera C presentera
sig, behöfver uppenbarligen ej bero på annat, än att vi ännu
ej funnit de bekanta värdena på x och y. Och det varder
alltså språkforskarens uppgift att söka finna dessa. Lyckas
han häri, blifva naturligtvis fallen B och C reducerade till
fallet A, och undantagen eliminerade.

Att s. k. undantag kunna vara en följd blott af vår
okunnighet, har äfven af erfarenheten gång på gång
bekräftats. Det kan allt för väl hända, att en s. k. ljudlag är
oriktigt formulerad, i det man räknat med en faktor för litet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>