Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blankt, och ingen spirande hårväxt skämde dess vita
glans. Det lade hon märke till, men allt det övriga,
linjernas fulländning och kraftiga utveckling, tjusade
henne utan att hon visste varför. Det var någonting
rent och gratiöst över det hela. Hans ansikte var som en
kamé och hans leende läppar gåvo det en gossaktig
prägel.
Han smålog medan han vände sig mot publiken
och utroparen lade sin hand på hans axel och sade:
»Joe Fleming, västra Oaklands stolthet.»
Bifallsrop och handklappningar dånade, och hon
hörde förtjusta utrop: »Hurra för Joe!» som hälsade
honom från alla håll.
Han gick tillbaka till sitt hörn. Aldrig hade han
förefallit henne mindre som en boxare än nu. Hans
ögon voro för milda, det fanns icke en djurisk glimt
i dem, ej heller i hans ansikte, och hans vita, smidiga
kropp föreföll för bräcklig och hans ansikte för
gossaktigt och älskligt intelligent. Hon hade ej
expertens blick för hans breda bröst, de vida näsborrarna,
de rymliga lungorna och musklerna under sitt
silkes-lena hölje — hemliga förråd av styrka mättade med
förstörelsens safter. För henne såg han ut som en
pjäs av Meissenporslin som man måste handskas
varligt med och som kunde gå i kras vid första omilda
beröring.
Sedan två av John Pontas sekonder genom att hala
och dra hade befriat denne från hans vita sweater,
steg han fram på boxplatsen. Hon blev förskräckt
då hon såg på honom. Här var boxaren — djuret
med låg panna, små ögon under nedhängande,
buskiga ögonbryn, en plattnäst, tjockläppad varelse med
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
