- Project Runeberg -  Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet /
109

(1931) [MARC] Author: Sven Axel Eschelsson Hagströmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

om Uppsalafängelset berövas dispositionsrätten till hela det område,
vartill universitetet enligt sina framställningar av år 1918 och år 1925 vill
förvärva äganderätten, fängelset givetvis ej längre kan fylla sin uppgift
att tjiäna som ungdomsfängelse och då främst som ett »trädgårdsfängelse»
för unga fångar. Än mindre skulle detta bliva fallet, om
Uppsalafängelset, såsom i och för sig vore önskvärt, utvidgades för att bli i stånd att
även under tider av periodvis återkommande ökning i antalet unga
fångar kunna mottaga alla ungdomsbrottslingar, som ej få rum å
Gävle-fängelset. För att det skall kunna tjäna som ungdomsfängelse, fordras
ett säkerställande för framtiden av fängelsets förfoganderätt ej blott över
det område, vartill fångvården för närvarande är ägare, utan även över
så gott som hela den s. k. slottsträdgården eller »Lugnet».

Å andra sidan torde man icke kunna annat än instämma i vad
departementschefen år 1921 yttrade därom att, då det gäller att avgöra, för vilket
ändamål nu ifrågavarande område bäst lämpar sig i framtiden — till
att fortfarande stå i fångvårdens tjänst eller, såsom universitetet håller
före, till tomter för uppförande av vissa för universitetet nödvändiga
byggnader — något tvivel knappast torde böra råda därom, att svaret bör
utfalla till förmån för det av universitetet förfäktade intresset. Att
vid nu nämnda förhållande å Uppsalafängelset nedlägga de dryga
kostnader, som, enligt vad nyss sagts, skulle vara erforderliga för att sätta
fängelset i stånd att nöjaktigt tjäna sitt ändamål som ungdomsfängelse,
skulle knappast kunna betraktas som välbetänkt. Den eventualiteten
synes ingalunda utesluten att, även om — med utgångspunkt från att
fångvården får av de nu av densamma disponerade områdena tills vidare
behålla dem, som den anser nödvändiga för fängelsets behov —
nyssnämnda avsevärda kostnader nedläggas på fängelset, universitetets krav på
samma områden, på grund av dessas för just byggnader i universitetets
tjänst lämpliga belägenhet, med tiden blir så starkt, att
fångvårdsintres-set dock slutligen får vika. Kunde fängelset tjänstgöra som
ungdomsfängelse i sitt nuvarande skick, skulle väl inga vägande skäl kunna
anföras mot att det, till dess att universitetet behövde förfoga över den
mark, Över vilken fångvården nu disponerar, fortfarande finge tjänstgöra
i sin nämnda egenskap. Så, som saken nu ligger, med å ena sidan
nödvändigheten av att dryga kostnader omedelbart nedläggas å
fängelset och å andra sidan saknaden av garanti för, att icke fängelset det
oaktat i en icke alltför avlägsen framtid berövas den oeftergivliga
förutsättning för att det skall kunna fylla denna sin uppgift, som ligger i
dispositionsrätten över vissa områden, torde man emellertid icke kunna
komma till annan slutsats än den, att alldeles övervägande skäl tala för att
åtgärder vidtagas, för att straffängelset i Uppsala må kunna upphöra att
fungera såsom ungdomsfängelse. Någon tvekan härutinnan lärer så
mycket mindre behöva föreligga, som Uppsalafängelset skulle — i huvudsak
bibehållet i dess nuvarande skick och även med fråmrädande av stora de-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:02:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sou1931-36/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free