Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och fast bevisningen är mycket skral,
Så har man den ändå tillhopasömmat.
Ty svälja kameler och myggor sila,
Det kunna våra stora och små gengångare,
Det kunna det gamlas unga lofsångare,
Som kommendera på stället hvila;
Ty tiden dyrkar ju det fossila.
Hör på, du slaf, och håll dig för skratta,
Din skalle är knotig, och bruten din rygg,
Din näsa ful och din uppsyn stygg,
Och dina fötter som spadar platta.
Du har befunnits idealistisk,
Och ändå är du så naturalistisk!
Så kommer syndarn i himmelrik,
Blott han förstår att vara antik.
Du skön! Nej, det går ej an,
Men ändå för mig du, fuling, får duga,
Ty du är mera, ty du är sann,
När alla de andra stå sköna och ljuga!
Det sanna är fult, det är en gammal historia,
Och derför du räknas till konstens förfall;
Till konstens, ja, det tror jag.
Men när som skönhetens makt var all,
Och slut det blef på lek och på ras och glam,
Se då kröp sanningen ändtligen fram.
Kryp fram, du slaf, men bort med knifven!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
