Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men tyst, hvem ser jag i mörkret der borta,
Med ryggen i krum och benen för korta?
Han ligger på golfvet och grinar så listig
Bakom Apollo, konstens majestät;
En utbörding är du, och ännu tvistig
Är frågan om din identitet,
Och Slafven stundom man plär dig nämna,
Men Sliparen också; det vill jag lemna
Ät lärda herrars auktoritet;
För mig du är nu en kär bekant
I egenskap af det fulas representant.
Du bildar ensam ett helt teorem
Och fyller en lucka i mitt system.
För det första, fuling, hvad gör du här,
Då det skönas märke du icke bär?
Du är kanhända ett tyst medgifvande
Af stränga herrar estetikskrifvande,
Att också det fula må ha sin plats
I sjelfva det skönas marmorpalats!
Nå se då, der fick vi ett rymligt hål,
Att sätta vårt brytjerns härdade stål.
Men säg då, bekänn för satan,
Hur har man släppt en karl ifrån gatan,
En slusk, som ligger vid rännstens kant,
Och tjenar på ärligt handtverk en slant,
Hur har man släppt dig i societeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
