Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
några ord detta förhållande belyst liksom med
blixtljus. Det var under inbördeskrigets dagar.
Guvernören hade flytt; lösa, odisciplinerade
rövareskaror av soldater plundrade och mördade vilt inom
staden. Utan att veta att plundringen ännu pågick,
kom jag med en svensk kamrat, Ruth Nathorst,
gående rakt genom stadens förnämsta affärsgata.
Vi ville se efter oni våra norska vänner ännu funnos
oskadda kvar på sin station i andra änden av
staden. Inom kort befunno vi oss plötsligt mitt ibland
de vilda rövareföljena. De sköto runt omkring oss,
soldaterna klättrade viga som apor uppför
husfasaderna för att bryta sig in genom fönstret i de övre
våningarna, dit de skräckslagna mänskorna flytt
med sina dyrbarheter. Butikerna på nedre botten
voro redan raserade och utplundrade.
När vi efter en äventyrlig och ytterligt spännande
vandring kommo hem igen från vårt besök hos
norrmännen och berättade om allt, utbrast vår
kinesiska värdinna: »Men hur vågade ni, att ni inte dog
av skräck!» Jag svarade, att jag icke känt någon
rädsla för mitt liv, men att det var hemskt att se
människorna som vilda djur. »Och nog bad jag
hela tiden, vi vandrade gatan fram», tilläde jag.
»Bad ni — på gatan?» utropade hon. »Hur kan
man bedja på gatan?» kom det med ett oerhört
förvånat uttryck i rösten. Då såg jag, som aldrig
förut, liksom i snabb intuition vad bön var för
henne. Det var bestämda formulär, som lästes på
bestämda tider, på särskilda platser. Det var riter
vid förfädrens altare, böner framsagda vid bety-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
