Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Fred. Maning's upplevelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansåg, att även dessa här mera ovanliga ’skjutjärn’ skulle
bidraga att höja mitt anseende bland mina blivande
kannibalbekantskaper. Då jag sedan kom på däck, löpte vi just
in i en liten nätt vik i flodmynningen och ankrade utanför
det vita settlementet, som befanns bestå endast av två
boningshus av trä, två whares och ett magasinsskjul —
that’s all!
På stranden syntes samlade flera hundra infödingar, som
skreko, hoppade och sprungo omkring, de flesta beväpnade
med spjut eller klubbor. Synen var ej uppmuntrande för
min tillernade landstigning. Jag var nykomling och bara 22
år, och för mitt oerfarna öga tedde sig sakerna så, som om
vildarne ivrigt längtade att få se mig landstiga, för att få
ombyte på diet —. Men jag hann ej länge grubbla över den
saken. En båt kom ut till oss med handelsmannen, Mr.
Jefferson, åtföljd av överhövdingen för stammen, som ägde
denna del av territoriet. Jefferson stirrade nästan förskräckt
på mig, då han äntrade upp på däck, och vildens ögon tycktes
lysa som ett par glödande kol, vid anblicken av min röda väst.
Naturligtvis överskattade jag deras känslor — men jag var
så ung och oerfaren – –
Jag blev välkomnad och inviterad att taga min tillfälliga
bostad hos Jefferson, och under tiden höll hövdingen en för
mig obegriplig konferens med skepparen, vilken, som jag
sedan fick veta, tillfrågades om jag var en rangatira eller
herreman och om jag förde mycket bytesvaror med mig
ombord. Hövdingen fick svar, som tillfredsställde honom i både
det ena som andra avseendet, och kom fram för att bekanta
sig med mig. Det var en ståtlig karl, över 6 fot lång och med
atletiska lemmar, och ehuru han var gammal till åren,
smidig och rörlig som en vessla. De enda kläder, han bar var
en ny blå filt över axlarne. Då han på europeiskt vis tagit
mig i hand, strök han med handen smekande över min
redingot och utbrast: kapai, kapai! (bra! bra!)
Medan hövdingen och Jefferson följde skepparen ned i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
