Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografisk och historisk orientering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kristendomens införande bland vildar gick ut på, att religionens
ljus skulle förberedas genom inlärandet av civiliserade
seder och en del nyttiga hantverk. Det behövdes därför nu
en ansenlig stab av kunniga hjälpare, och han tillskrev de
två stora missionssällskapen i England om bistånd. Först
efter många års väntan kom denna »hjälp». Men den visade
sig vara mycket undermålig. Sällskapen hade ej med
tillräcklig omsorg valt sitt folk. En del av dem utgjordes av
lycksökande och obildade hantverkare, som sedan verkade
förlamande på maorifolkets andliga undervisning och föranledde
årtiondens misshälligheter mellan raserna, ävensom mellan
missionärerna och de vita Pioniärerna. Marsden själv var
dock älskad och aktad av alla, och under de sju inspektionsresor
han företog till Nya Zeeland lyckades han ofta reda upp
trassliga härvor och förhindra blodsutgjutelser bland maori.
Innan han 1837 avled hade han dock fått flera goda hjälpare,
men resultatet av de gångna 23 årens verksamhet var dock
ej alltför lysande. Underligt var ej heller detta. Ehuru
maorirasen var utrustad med en alldeles ovanlig intelligens,
var dock deras språk alltför fattigt, för att bibeln, översatt
till detsamma, skulle kunna bibringa dem en klar bild av
kristna religionen. Gudstjänsten blev för dem teatralisk, och
innerst inne trodde de gamle fortfarande på sina gamla
gudar, Atua och Ute. Och de yngre tillägnade sig ett visst
schablonmässigt och salvelsefullt åskådningssätt, som genom
rasens fantasifulla lynne ofta slog in på fanatism och religiöst
vanvett, som sedan, under åren 1860—82, gav sig uttryck i
den långvariga och blodiga »Hau-Hau»-rörelsen.
Kolonien Kororarika hade utvecklats och stod i begrepp
att antaga en konstitution och utropa republiken, då, i
slutet av 1839, en av brittiska regeringen utnämnd guvernör,
William Hobson, helt oförmodat anlände med några engelska
fregatter och grusade kolonisternas planer på en statskupp.
Man hade alltså äntligen vaknat hemma i England och på
allvar tagit hand om det hittills nonchalerade landets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
