Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Östergren, Olof - Österlind, Allan - Österling, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
österlind
548
Österling
Olof östergren.
språket vid Uppsala univ., och 1936
erhöll han professors namn. — ö.
blev 1901 medutgivare av den
nystartade filologiska tidskriften Språk
och Stil, forum för nysvensk
språkforskning (1901—20) och dess
avläggare, ”Nysvenska studier” (från
1921). Vid sidan av talrika
uppsatser i språkliga frågor har ö.
publicerat bl. a. ”Lärdhet och lärarbildning”
(1906) och en översikt över
”Stilistisk språkvetenskap” (1908). Föreg.
år hade ö. utgivit verdandiskriften
”Våra vanligaste främmande ord”,
som hittills har utgått i 31 uppl. om
tillhopa 700 000 ex. och som blivit en
i skolundervisningen och vid
självstudier oumbärlig hjälpreda. — År 1904
började ö. det förberedande arbetet
på sitt stora livsverk ”Nusvensk
ordbok”, vars första band, utkommet
1919, omfattar bokstäverna A—E och
som 1955 hade nått in på början av
bokstaven T. Detta banbrytande
jättearbete, som ö. har utarbetat så gott
som ensam, utgör en inventering och
registrering av den moderna
svenskans ordförråd, fraseologi och
syno-nymik. Till en början kunde ö.
bygga på utkomna partier av Sv.
akad:s ordbok; snart fick han doek
helt lita till sina ordsamlingar —
ex-cerpter ur det egna jättebiblioteket
(n. Europas största privata) samt
upptecknat material från det levande
talspråket. Med vaksamt öga och öra
har ö. i femtio år följt med sv.
språkets utveckling och lexikaliskt
noterat nytillkomna ord och nya
betydelser av äldre språkmaterial. ”Nusvensk
ordbok” är ”en enastående prestation
och kommer att vara en guldgruva
för eftervärldens språkforskning”
(Hj. Lindroth). Ordboksarbetet har
sedan 1920 understötts av sv. staten,
och 1940 erhöll ö. av Sv. akad. Karl
Johanspriset för sina förtjänster om
sv. språkforskning och språkvård. —
Sedan 1954 är ö. på grund av ohälsa
befriad från ordboksarbetet och
tillerkänd extra statspension. För
arbetets fortgång svara numera prof.
Valter Jansson och docent Gösta Holm.
— Ogift. H. Fr
Österlind, Erik Allan August,
målare, f. 2 nov. 1855 i Stockholm, f
23 juni 1938 i Paris. Föräldrar:
grosshandlaren Per August ö. och Johanna
Petronella Skoog. — Ö. var elev vid
Konstakad. 1874—76 och for 1877 till
Paris, där han studerade skulptur vid
École des Beaux-Arts för P. J.
Cave-lier 1877—80, gifte sig 1879 och blev
bosatt och verksam till sin död. ö.
deltog på 1880-talet i oppositionen mot
Konstakad. och i Konstnärsförb:s
utställningar. Han framträdde även
flitigt på Parissalongen och företog
studieresor till Italien och Spanien. —•
Ö. ägnade sig till i början på
1880-talet helt åt skulpturen men övergick
då till måleriet, främst
akvarelltekniken. Han är en habil repr. för det
franska naturalistiska
friluftsmåle-riet av typen J. Bastien-Lepage. Hans
målningar ha ofta ett patetiskt eller
humoristiskt berättande inslag (”En
olyckshändelse. Fransk bygata”, 1886,
Göteborgs konstmus., ”En dödsbädd i
Bretagne”, Nat. mus.). Flera tavlor
av ö. inköptes av franska staten. En
triptyk från 1909, ”Livets vår”, finns
i Katarina realskola i Stockholm, ö.
Allan österlind. Målning (detalj) av Ernst
Josephson 1880 (Nationalmuseum).
har också utfört porträtt (G. af
Geijerstam, 1886, K. Nordström, 1889,
A. Bodin, Ateneum, Helsingfors) samt
färgetsningar o. a. grafik. — ö. var
E. Josephsons närmaste vän under
åren före dennes psykiska
sammanbrott 1888. De bodde tills, i
Gargi-lesse, Lépaud, Ille de Bréhat o. a.
franska orter. Ett gemensamt intresse
för spiritism och hypnotiska fenomen
förenade dem. Josephsons diktcykel
”Annas sagor” är ägnad ö:s dotter.
Det har också antagits att Ö. fullföljt
en del av Josephsons under åren 1887
■—88 tillkomna ofullbordade
målningar. ■—■ Gift 1879 med Eugenie
Carré från Frankrike. R. S.
Österling, Anders Johan,
författare, f. 13 april 1884 i
Hälsingborg. Föräldrar: redaktören Hans Ö.
och Ingeborg Eneberg. -— Efter
studentex. i Lund 1904 studerade Ö. vid
Lunds univ., där han blev fil. kand.
1909 oeh fil. lic. 1914. Han
tjänstgjorde som e. o. amanuens vid Lunds
univ.-bibl. 1913—19. År 1927 blev han
fil. hedersdr i Lund. Som
litteraturkritiker medarbetade ö. i Göteborgs
Handels- och Sjöfarts-Tidn. 1907—18,
som litteratur- och teateranmälare i
Sv. Dagbladet 1919—35; sedan 1936
har han som litteraturkritiker varit
knuten till Stockholms-Tidn. År 1919
invaldes han i Sv. akad., vars
ständige sekr. han är sedan 1941. Från
1936 har ö. tillika varit red. för
Post-oeh Inrikes Tidn. Led. av Sv. akad:s
Nobelkommitté blev han 1921,
fullmäktig i Nobelstiftelsen 1924. ö.
hat-vidare varit ordf, i Pennklubben 1922
—36 och led. av styr, för Albert
Bonniers jubileumsfond 1937—52. — ö:s
tidigaste lyrik, samlad i ”Preludier”
(1904) och ”Offerkransar” (1905),
uttrycker i konstfull, patetisk vers
ung ensamhetskänsla och djup
skönhetstörst. Sina mönster fann poeten
inte bara bland de franska
symbolis-terna utan också hos de engelska
pre-rafaeliterna och hos sådana tyska
diktare som Richard Dehmel och
Stefan George. Intryck från Vilhelm
Ekelunds poesi kunna också spåras i
Ö:s lyrik under detta första skede;
till detta kommer hans i den lyriska
formen avspeglade upplevelse av
samtida bildkonst, framför allt Klingers
och Böcklins strängt stiliserade
landskap. Dramat ”Nattens röster” (1906)
har sitt intresse därigenom att det
förråder en djupare syn på
skönhets-livet, vars samband med vardagens
verklighet accentueras. Denna
nyorientering präglar också
diktsamlingen ”Hälsningar” (1907), för att
med en förening av fin sensibilitet
och konstnärlig myndighet
manifestera sig i ”Årets visor” (1907). Där
framträder i poetisk, förklarad form
den kärlek till naturens ting, till
vardagen och verkligheten, som ö. skulle
ge programmatiska uttryck i
uppsatsen ”Dagens lyrik”,. först publicerad
1909, sedermera införlivad med
essäsamlingen ”Människor och landskap”
(1910). En intim lyrisk realism,
knuten framför allt till upplevelsen av
skånsk natur, sätter sin prägel på
ö:s lyrik från denna tid. Den
engelska sjöskolans poeter, i synnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
