Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åhlin, Karin - Åhlström, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ählström
491
Ählström
Karin Ählin.
Mina Gustaf va Norberg. — Å. fick
sin teoretiska utbildning i Wallinska
skolan och i kyrkoherde Ekgrens
skola i Stockholm. Då hennes mor
tidigt avled, måste hon i helt unga år
taga vård om sina fem yngre syskon.
Redan vrid 17 års ålder öppnade hon
tills, med sin syster Wilhelmina en
liten skola i Grubbeska egendomen på
Kungsholmen. Skolan, Åhlinska
skolan, hade vid starten blott 14 elever.
Ä. gav där sina systrar all den
utbildning hon kunde samt tog dem sedan
undan för undan till sina medhj älpare,
så att skolan under många år kunde
sägas vara ett slags
familjeinstitu-tion. Skolan utvecklades snabbt, och
1867 måste nya lokaler anskaffas. I
eminent grad ”ledde” Ä. sin
läroanstalt och var ända till sin död en
personifikation av skolan. Den
utökades småningom med flickgymnasium,
som år 1895 kunde utexaminera sina
första studenter. Å., som själv
undervisade i geografi och språk, var en
skicklig och fängslande lärarinna. I
sitt framträdande var hon
imponerande och respektingivande och därjämte
en smula sirlig. Hon erhöll Illis
quorum 1890. — Ogift. Fr. Sg
Ählström, Olof, tonsättare,
ämbetsman, organist, f. 14 aug. 1756 i
Vårdinge skn, Södermani, län, t 11
aug. 1835 i Stockholm. Föräldrar:
bonden Erich Olofsson och Anna
Jons-dotter. — Ä. blev e. o.
kammarskrivare i Krigskollegiet 1780, kamrer
där 1794, krigskommissarie 1802 och
krigsråd samt led. i Krigskollegiet i
Civildep. 1805. Han avgick 1824 ur
likets tjänst. — Å:s egentliga
betydelse ligger på musikens område. Han
var en av de första eleverna vid Mus.
akad. och studerade där för F.
Zell-bell d. y. Från 1777 verkade han vid
Maria kyrka i Stockholm och från
1792 vid S:t Jakobs kyrka där samt
blev mer och mer uppskattad, både som
virtuos och som improvisatör på
orgeln. Hans bidrag till den
gustavianska operan, enaktaren ”Frigga” (1787)
med text av Leopold och
dekorations-utkast av Desprez, ett
nationalbeto-nat experiment, är musikaliskt mindre
lyckat. Däremot lyckades han väl i
ett mindre format, ss. med den lilla
farsen ”Tanddoktorn” (1800). Å:s
hustru var svägerska till Anna Maria
Lenngren, och den nära kontakten
med skaldinnan blev för honom av
särskild betydelse. Å. blev hennes
musikaliska favorit och har
komponerat melodier till en stor del av hennes
mest bekanta dikter, bl. a. ”Den lilla
tiggarflickan”, ”Den lärda”, ”Dialog
på källaren”, ”Vauxhallen”,
”Spökbal-laden” och ”Greve Bernhards bröllop”,
över huvud är Å. jämte J. M. Kraus
sin tids mest bemärkta företrädare
för den sv. visan och romansen, som
uppblomstrade inom den borgerliga
Olof Ählström. Målning av C. P. Lehmann (Musikaliska Akademien).
musikkulturen i det gustavianska
Stockholm. Hans ”Då jag var liten”
(text av Choræus) vann allmän
popularitet liksom ett par visor till
text av Franzén. — Å:s mest
betydelsefulla insats för den sv. musiken
ligger dock i hans verksamhet och
initiativ som utgivare och ledare för
ett av J. ödberg 1781 grundat
nottryckeri, som han innehade från 1788
med privilegium för trettio år
framåt. Därigenom bidrog han på ett
avgörande sätt till musikens
populari-sering i Sverige, både på
instrumentalmusikens, romanslitteraturens och
operans område. Bortsett från
arbeten av i Sverige verksamma
kompositörer (däribland hans egna
pianosonater) utkommo där två
musiksamlingar av första rang, ”Musikaliskt
Tidsfördrif” (1789, 1834) och
”Skaldestycken, satta i musik” (1794,
1823). I sistn. samling äro som
diktare representerade bl. a. Anna Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
